Strålsäkerhetscentralens föreskrift om berättigandebedömning och om optimering av strålskyddet vid medicinsk exponeringSTUK S/4/2019

PDF

I enlighet med Strålsäkerhetscentralens beslut föreskrivs med stöd av 10 § 3 mom., 109 § 2 mom. och 112 § 4 mom. i strålsäkerhetslagen (859/2018):

1 § Definitioner

Med referensnivå för patientens strålningsexponering avses i denna föreskrift ett på förhand fastställt värde som beskriver patientens strålningsexponering vid en undersökning eller åtgärd och vid radionuklidterapi värdet av den aktivitet som ges patienten, där strålningsexponeringen eller aktiviteten inte förväntas överskridas vid en undersökning eller åtgärd som utförs enligt god praxis.

2 § Säkerställande av berättigandebedömningen

För att säkerställa berättigandebedömningen ska verksamhetsutövaren försäkra sig om:

  1. den för medicinsk exponering utsatta personens identitet;
  2. att de i 113 § 1 mom. i strålsäkerhetslagen avsedda uppgifterna är tillräckliga för att säkerställa berättigandebedömningen av undersökningen, åtgärden eller behandlingen;
  3. att den i remissen anhållna undersökningen, åtgärden eller behandlingen är korrekt och rätt riktad.

Den ovan 1 mom. 1 punkten avsedda uppgiften gäller dock inte stödpersoner.

3 § Berättigandebedömning i avsaknad av rekommendationer för remittering

Remitterande läkare eller tandläkare ska i avsaknad av rekommendationer för remittering göra en i 110 § i strålsäkerhetslagen avsedd bedömning av berättigandet.

4 § Bedömning av om medicinsk exponering av foster eller barn är berättigad

Den remitterande läkaren eller tandläkaren ska innan en kvinna i fertil ålder remitteras till undersökning, åtgärd eller behandling som medför medicinsk exponering ta reda på om kvinnan eventuellt är gravid. Utredningen behöver dock inte företas före röntgenundersökning eller -åtgärd som medför medicinsk exponering av tänder, huvud och nacke/hals eller extremiteter, när strålningen inte riktas nära magen eller bäckenet och inte heller när brådskande medicinsk exponering är indikerad för att rädda patientens liv.

En möjlig graviditet ska förutom vad som föreskrivs i 1 mom. dessutom säkerställas med en tillräckligt känslig och specifik metod om det rör sig om:

  1. strålbehandling;
  2. radionuklidundersökning som medför hög medicinsk exponering av fostret;
  3. röntgenundersökning eller åtgärd gällande mage/bäcken som utförs med datortomografi eller annan metod som medför hög medicinsk exponering;

Vid bedömningen av om det är berättigat att utföra en undersökning, åtgärd eller behandling av gravid eller ammande kvinna som medför hög medicinsk exponering av fostret eller diande barn ska särskilt medicinska alternativa metoder till den medicinska exponeringen övervägas eller möjligheten att senarelägga undersökningen, åtgärden eller behandlingen.

Vid bedömningen av om det är berättigat att utföra en undersökning, åtgärd eller behandling som medför medicinsk exponering av barn ska särskilt medicinska alternativa metoder övervägas eller möjligheten att senarelägga undersökningen, åtgärden eller behandlingen.

5 § Praktiska åtgärder för optimering av strålskyddet vid medicinsk exponering

För de vanligaste undersökningarna, åtgärderna och behandlingarna ska finnas skriftliga instruktioner, innefattande optimering av strålskyddet vid medicinsk exponering på de olika stadierna av undersöknings-, åtgärds- och behandlingsprocessen.

Instruktionerna för röntgenundersökningar och -åtgärder ska för varje undersökning innehålla de typiska projektionerna och de strålskärmar patienten ska använda vid respektive undersökning. Strålskärmar ska användas om de väsentligt kan minska exponeringen av personen eller fostret som är föremål för undersökningen, åtgärden eller behandlingen och skärmarna inte försvårar genomförandet av undersökningen, åtgärden eller behandlingen.

Indikationen för en undersökning eller åtgärd ska beaktas när dess strålskydd optimeras.

Vid röntgenundersökning eller -åtgärd ska strålknippet begränsas så mycket som möjligt, dock så att ingenting för undersökningen eller åtgärden väsentligt faller utanför bildfältet.

Verksamhetsutövaren ska förvissa sig om att optimeringen är utförd för de vanligaste undersökningsprogrammen till varje apparat som används för röntgenundersökningar av patienter.

6 § Optimering av fosters och barns strålskydd

Den effektiva dosen till ett foster får inte vara större än 1 mSv om det inte är särskilt motiverat för behandlingen som helhet. Fostrets strålskydd ska optimeras i synnerhet vid medicinsk exponering som avses i 4 § 2 mom.

Vid optimeringen av barns strålskydd ska barnets storlek och andra särdrag i samband med undersökningen beaktas. En undersökning, åtgärd eller behandling som exponerar barnet för strålning ska planeras individuellt och genomföras med en utrustning med vilken den lägsta strålningsexponeringen rimligen kan uppnås.

Patienten ska uppmanas upphöra med eller ta paus i ammandet på grund av en nukleärmedicinsk undersökning eller behandling så, att det diande barnets strålningsexponering hålls så låg som möjligt och åtminstone inte är större än allmänhetens dosgräns.

7 § Optimering i nukleärmedicin

Ett radioaktivt läkemedels eller spårämnes aktivitet ska mätas med en aktivitetsmätare innan läkemedlet eller spårämnet administreras till patienten.

Om olika alternativa radioaktiva läkemedel kan användas vid en undersökning ska det radioaktiva läkemedel väljas som rimligtvis medför den lägsta exponeringen av patienten.

8 § Optimering av strålskyddet vid radionuklidundersökning eller -terapi

Efter en radionuklidundersökning eller -terapi ska patienten uppmanas undvika graviditet under tillräckligt lång tid, varigenom säkerställs att det ofödda barnets strålningsexponering inte är större än allmänhetens dosgräns.

9 § Optimering av strålbehandling

Vid strålbehandling riktas strålningen mot målvolymen med den noggrannhet som krävs för behandlingsmålet.

Vid extern strålbehandling får dosens onoggrannhet i genomsnitt inte vara större än

  1. 5 % vid användning av fotonstrålning med en accelerationsspänning över 1 MV;
  2. 10 % vid användning av elektron- eller röntgenstrålning.

Vid strålbehandling ska den medicinska exponeringen planeras individuellt och man måste säkerställa exponeringens storlek och riktning. Dosen till andra vävnader och organ än de avsedda ska vara så låg som rimligtvis är möjligt.

10 § Referensnivå för patientens strålningsexponering

Om referensnivåerna för patientens strålningsexponering föreskrivs i bilagorna 1–7. Den av verksamhetsutövaren själv bestämda referensnivån får inte vara större än den i bilagan angivna.

Verksamhetsutövaren ska minst vart tredje år jämföra ett värde som beskriver patientens strålningsexponering och den aktivitet som i snitt ges patienten med referensnivån och alltid om undersökningspraxis eller exponeringsvärdena ändras så, att stråldosen eller aktiviteten ändras väsentligt. Ett undantag utgör användning av tandröntgenapparater där bilden tas på en intraoral bildreceptor.

Värdet som beskriver den genomsnittliga strålningsexponeringen och aktiviteten ska bestämmas som medianen för ett sampel omfattande minst tio patienter av normalstorlek antingen genom mätning eller genom en kalkylmässig uppskattning, om inte annat fastställs i bilagan.

Under de år då bestämningen inte utförs ska det säkerställas att värdet som beskriver strålningsexponeringen eller aktiviteten inte har ändrats.

Om det bestämda värdet som beskriver patientens genomsnittliga strålningsexponering eller aktivitet är större än referensvärdet ska orsaken till den höga strålningsexponeringen eller aktiviteten utredas och åtgärder vid behov vidtas för att minska patienternas strålningsexponering.

11 § Ikraftträdande

Denna föreskrift träder i kraft den 5 april 2019 och gäller tills vidare.

På ärenden som är anhängiga när denna föreskrift träder i kraft tillämpas denna föreskrift.


Helsingfors den 4 april 2019

Bilagor 1-7

Bilagor 1-7


Rådets direktiv 2013/59/Euratom (32013L0059); EUT L 13, 17.1.2014, s. 1
Har meddelats kommissionen i enlighet med artikel 33 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.