Innehållsförteckning

Skyddsåtgärder i den intermediära fasen av en nödsituation med strålrisk, 5.10.2012VAL 2


Detta direktiv är i kraft från och med den 1.6.2012 tills vidare.

Direktivet ersätter anvisning VAL 1.1 "Strålskyddsåtgärder när strålrisk föreligger", 15.6.2001.

Helsingfors 2013
ISSN 1457-7801
ISBN 978-952-478-xxx-x (nid.) Edita Prima Oy 2013
ISBN 978-952-478-xxx-x (pdf)
ISBN 978-952-478-xxx-x (html).

1 Allmänt

Detta direktiv gäller skyddsåtgärder i den intermediära fasen av en nödsituation med strålrisk. Under den intermediära fasen stiger inte längre strålningsnivån i livsmiljön och nya radioaktiva ämnen förväntas inte längre komma ut i miljön. Hantering av den tidiga fasen av en nödsituation med strålrisk behandlas i direktiv VAL 1.

I detta direktiv presenteras principer och åtgärdsnivåer för att avsluta, lindra eller fortsätta de skyddsåtgärder som genomförts i den tidiga fasen, samt för att genomföra skyddsåtgärder i den intermediära fasen. Olyckans art kan även vara sådan att den tidiga fasen saknas eller är så kort att man inte hunnit vidta några skyddsåtgärder. Dessutom vidtas under den intermediära fasen nya åtgärder för att minska strålningsexponeringen och mängden radioaktiva ämnen i livsmiljön eller för att isolera kontaminerat material.

Detta direktiv gäller huvudsakligen åtgärder som vidtas under de första månaderna. Övergången från en fas av en nödsituation till en annan är glidande. Olika områden kan samtidigt befinna sig i olika faser t.ex. då ett utsläppsmoln förflyttar sig från ett område till ett annat. Direktivet behandlar inte långsiktiga återhämtningsstrategier, men principer som framförs i detta direktiv kan användas vid planering av återhämtningsfasen.

I direktivet anges åtgärdsnivåer för skydd av befolkningen i den intermediära fasen. Direktivet innehåller också nivåer för åtgärder som gäller livsmiljön, livsmedel, dricksvatten och djurfoder samt hantering av radioaktivt avfall. Åtgärdsnivåerna utgör inte gränser som bör följas strikt utan enbart storleksordningar och indikativa nivåer som baserar sig på förutsägelser, kalkyler eller mätningar. Hanteringen av den intermediära fasen förutsätter att man väger för- och nackdelarna som helhet och det kan vara motiverat med åtgärder på högre eller lägre nivå.

Många myndigheter och andra aktörer deltar i beredandet av beslut om skyddsåtgärder i den intermediära fasen. De olika aktörernas roller och ansvar behandlas inte i detta direktiv.

I detta direktiv beaktas internationella principer för strålskydd.

2 Begrepp och definitioner

Med en nödsituation med strålrisk avses en situation då en hotande eller verklig händelse kan leda till att befolkningen, arbetstagare som deltar i räddnings- och skyddsåtgärder, eller båda grupperna kan utsättas för mer strålning än normalt. Farliga radioaktiva ämnen kan spridas eller har redan spritts i livsmiljön, det finns risk för att skyddet av en strålkälla kan försvagas eller har försvagats, eller det föreligger någon annan fara för strålning från en strålkälla.

Faser vid en nödsituation med strålrisk

Övergången från en fas av en nödsituation till en annan är glidande. Olika områden kan samtidigt befinna sig i olika faser t.ex. då ett utsläppsmoln förflyttar sig från ett område till ett annat.

Till den tidiga fasen hör de inledande händelserna innan skyddet kring de radioaktiva ämnena försvagats eller radioaktivitet kommit ut i omgivningen samt situationen medan radioaktivt utsläpp i omgivningen pågår. Den tidiga fasen upphör när strålningsnivån i omgivningen inte längre stiger i betydande grad och det inte längre föreligger risk för nya radioaktiva utsläpp till omgivningen, eller när strålkällan har oskadliggjorts. T.ex. vid en olycka i ett kärnkraftverk gäller den tidiga fasen tills molnet av radioaktiva ämnen förflyttat sig bort från området och det inte längre finns risk för betydande ytterligare utsläpp. I början av den tidiga fasen är uppskattningen av sannolikheten, tidpunkten och omfattningen av ett eventuellt utsläpp i allmänhet väldigt osäker. Om ett utsläpp äger rum inverkar vädret och förändringar i detta väsentligt på följderna. Bedömning av en händelse och dess konsekvenser är förknippad med osäkerhet och man kan därför tvingas fatta snabba beslut om skyddsåtgärder utan att ha omfattande uppgifter om situationen. En nödsituation med strålrisk kan också vara sådan att det tidiga skedet saknas eller tidsmässigt är mycket kort.

Under den intermediära fasen stiger inte längre strålningsnivån i livsmiljön och nya radioaktiva ämnen förväntas inte komma ut i miljön. Den intermediära fasen utgör t.ex. tiden efter att ett moln med radioaktiva ämnen passerat, då den största delen av de radioaktiva ämnena redan ligger på marken eller på olika ytor och nedfallet inte längre ökar i betydande grad. Under den intermediära fasen fattas beslut om huruvida skyddsåtgärder som vidtagits under den tidiga fasen kan avvecklas, lindras eller ändras. Dessutom vidtas nya åtgärder för att minska strålningsexponeringen och mängden radioaktiva ämnen i livsmiljön eller för att isolera kontaminerat material. Före den intermediära fasen infaller inte alltid en tidig fas eller den är mycket kort, som t.ex. vid avsiktlig kontaminering av miljö, livsmedel eller annat material. I sådana fall inleds skyddsåtgärderna under den intermediära fasen. Den intermediära fasens längd beror bl.a. på vad som orsakar strålrisken. Den intermediära fasen kan räcka från några dagar till några år.

Under återhämtningsfasen anpassas människornas och samhällets verksamhet till den rådande strålningssituationen. Åtgärder under återhämtningsfasen utgörs främst av befolkningens egna åtgärder för att minska strålningsexponeringen och baserar sig på rekommendationer och råd från myndigheter och experter samt lokala och sociala omständigheter. Vid behov begränsas användningen av mark- och vattenområden för längre tid eller så nyinriktas användningen eller produktionen på områdena. Man fortsätter att rena livsmiljön från radioaktiva ämnen och omhänderta avfall som innehåller radioaktiva ämnen. Återhämtningsfasen kan räcka från några veckor till tiotals år.

Med strålningsnivå avses i detta direktiv storleken av det radioaktiva nedfallet på olika ytor, den externa strålningens dosrat eller aktivitetskoncentrationen i luft, vatten eller annat material.

Stråldosen beskriver den hälsorisk som strålningen orsakar för en individ. I detta direktiv används för effektiv dos och ekvivalentdos den gemensamma benämningen stråldos. Med effektiv dos avses den totala hälsorisken som strålningen orsakar. Med ekvivalentdos beskrivs risken för skada på en specifik vävnad eller ett specifikt organ. Enheten för stråldos är sievert (Sv) och dess underenheter är milliSv (0,001 Sv) och mikroSv (0,000 001 Sv).

Med extern strålning avses strålning som riktas direkt mot kroppen utifrån. Den externa strålningens dosrat uttrycker en hur stor stråldos per tidsenhet en person får på platsen i fråga t.ex. från en oskyddad strålkälla eller radioaktiva ämnen som finns på olika ytor. Enheten för dosrat är sievert per timme (Sv/h). I allmänhet anges den i mikrosievert per timme (mikroSv/h) eller millisievert per timme (milliSv/h).

Becquerel (Bq) är måttenheten för aktivitet, som betyder ett radioaktivt sönderfall per sekund. T.ex. halten av radioaktiva ämnen i livsmedel uttrycks i becquerel per massa- eller volymenhet (Bq/kg eller Bq/l).

Med radioaktivt nedfall avses radioaktiva ämnen som ur luften landat på olika ytor inomhus och utomhus. Med nedfall avses i detta direktiv också sådan kontaminering vid vilken radioaktiva ämnen har hamnat på olika ytor genom oavsiktlig eller avsiktlig spridning. Konsekvenserna av nedfallet minskar till följd av de radioaktiva ämnenas sönderfall, förflyttning i miljön, kemisk eller biologisk fixering vid olika material samt saneringsåtgärder.

Med skyddsåtgärder avses sådana åtgärder som minskar människornas exponering för strålning. Skyddsåtgärderna kan gälla människor, livsmiljö, samhälleliga funktioner, näringsliv, primärproduktion, livsmedel, vatten och avfall som innehåller radioaktiva ämnen.

Med riktgivande åtgärdsnivå avses den externa dosrat som härletts ur skyddsåtgärdens doskriterium eller någon annan storhet som går att mäta eller uppskatta och som beskriver strålningssituationens allvar, som t.ex. nedfallets storlek eller aktivitetskoncentration. När den riktgivande åtgärdsnivån överskrids eller när den antas bli överskriden krävs i allmänhet en skyddsåtgärd. De riktgivande åtgärdsnivåer som anges i detta direktiv är indikativa och kan vid en nödsituation med strålrisk med beaktande av rådande omständigheter behöva ändras.

Gränsvärdet för strålningsexponering är en sådan årlig stråldos som man försöker undvika att överskrida. Målet är att människornas strålningsexponering under det första året efter en nödsituation är högst 20 milliSv och att den residuala stråldosen tack vare skyddsåtgärder åtminstone för största delen av befolkningen underskrider detta. Vid bedömning av strålningsexponeringen beaktas alla exponeringsvägar som nödsituationen ger upphov till, liksom även skyddsåtgärdernas effekter på exponeringen. Gränsvärdet sänks med tiden tills man uppnår en permanent acceptabel situation.

Kontamineringsnivån beskriver storleken på nedfallet inom det område som påverkas av händelsen. Kontamineringsnivån används t.ex. för att bedöma behovet av saneringsåtgärder. Kontamineringsnivån bestäms i första hand på basis av dosraten från den externa strålningen från nedfallet. Om man på grund av mängden radioaktiva ämnen i nedfallet ändå konstaterar en högre kontamineringsnivå så använder man denna. Vid bestämning av nedfallets storlek har man antagit att de radioaktiva ämnena ännu finns i markens ytskikt och på byggnadernas och föremålens ytor och inte har t.ex. förflyttat sig djupare ner i marken.

Starka gamma- och betastrålare är t.ex. följande nuklider: kobolt-58 ( 58Co), kobolt-60 ( 60Co), rutenium-106 ( 106Ru), silver-110m ( 110mAg), jod-131 ( 131I), cesium-134 ( 134Cs), cesium-137 ( 137Cs), cerium-144 ( 144Ce), strontium-90 ( 90Sr), iridium-192 ( 192Ir) och radium-226 ( 226Ra). Svaga gamma- och betastrålare är t.ex. tritium ( 3H), kol-14 ( 14C), krom-51 ( 51Cr), järn-55 ( 55Fe) och nickel-63 ( 63Ni).

Med radioaktivt avfall avses radioaktiva ämnen samt radioaktivt kontaminerade apparater, varor och ämnen som det inte finns användning för och som på grund av sin radioaktivitet måste oskadliggöras (strålsäkerhetslagen 1991/592, 10§).

Med avfall som innehåller radioaktiva ämnen avses egentligt radioaktivt avfall samt övrigt avfall eller kasserad produkt. Med övrigt avfall och kasserad produkt avses här sådant avfall vars behandling, hantering och återvinning kräver att strålskyddsaspekter beaktas, men som innehåller så lite radioaktiva ämnen att det inte utgör egentligt radioaktivt avfall. Dessutom utgörs övrigt avfall som innehåller radioaktiva ämnen av sådana produkter som p.g.a. lindrig kontaminering inte duger till avsedd användning.

Kontamineringsnivå Den externa strålningens dosrat Starka gamma- och betastrålare i nedfallet totalt Alfastrålare på ytan i icke-fixerad form
Mycket starkt kontaminerat över 100 mikroSv/h över 10 000 000 Bq/m² över 100 000 Bq/m²
Starkt kontaminerat 10–100 mikroSv/h 1 000 000–10 000 000 Bq/m² 10 000–100 000 Bq/m²
Kontaminerat 1–10 mikroSv/h 100 000 Bq/m² – 1 000 000 Bq/m² 1 000 – 10 000 Bq/m²
Lindrigt kontaminerat under 1 mikroSv/h men ändå över den normala bakgrundsnivån under 100 000 Bq/m² under 1 000 Bq/m²
Rent eller nästan rent så litet nedfall att dosraten ligger på normal bakgrundsnivå inget eller ytterst litet nedfall inget eller ytterst litet nedfall

 

3 Strålskyddskriterier för skyddsåtgärder i den intermediära fasen

3.1 Allmänna faktorer som påverkar val av skyddsåtgärder i den intermediära fasen

Målet för alla skyddsåtgärder är att effektivt minska befolkningens exponering, minimera andra skador som orsakas av situationen samt att så långt som möjligt återställa människornas levnadsförhållanden och samhällets funktioner till det normala. Under situationen måste man hela tiden utvärdera behovet av att vidta nya skyddsåtgärder samt att ändra, fortsätta eller avsluta åtgärder som redan vidtagits. Vid utvärderingen beaktar man hur de skyddsåtgärder som redan vidtagits har fungerat och å andra sidan hur de inverkat på människornas och samhällets verksamhet, samt hur snabbt mängden radioaktiva ämnen i omgivningen minskar till följd av radioaktivt sönderfall eller saneringsåtgärder.

Vid val av skyddsåtgärder och tillvägagångssätt i den intermediära fasen måste man beakta både nyttan och de negativa effekterna av åtgärderna. Många olika skyddsåtgärder och kombinationer av dessa måste övervägas. Vid utvärdering av situationen beaktas den sammanlagda inverkan av olika skyddsåtgärder på den återstående exponeringen. Även om åtgärdsnivåerna som ges i detta direktiv är baserade på effekterna av strålning inverkar flera olika faktorer på det slutliga valet av skyddsåtgärder. Dessa faktorer framställs i fig. 1.

Fig 1. Faktorer som inverkar på val av skyddsåtgärder i den intermediära fasen.

Valet av skyddsåtgärder påverkas också av hur länge åtgärderna väntas räcka: t.ex. en kortvarig, snabbt genomförd evakuering i kombination med sanering av omgivningen är sannolikt ett bättre alternativ än en tillfällig förflyttning av befolkningen, eftersom de negativa verkningarna av en förflyttning är större. Långvariga åtgärder som räcker många månader eller år påverkas starkt av andra faktorer än strålskydd. Åtgärderna ska alltid övervägas noggrant med beaktande av dessa faktorer.

Fig 2. Betydelsen av exponeringens storlek i förhållande till andra faktorer som påverkar val och beslut om skyddsåtgärder.

Fig. 2 beskriver betydelsen av exponeringens storlek i förhållande till andra faktorer som påverkar val och beslut om skyddsåtgärder. Den totala skadan påverkas förutom av exponeringen dessutom av t.ex. etiska, sociala, miljömässiga och ekonomiska faktorer. I en allvarlig strålningssituation då doserna utan skyddsåtgärder skulle vara stora måste exponeringen ovillkorligen begränsas. I sådana fall krävs åtgärder även om de orsakar t.ex. stor skada för människornas normala liv eller betydande kostnader. I en lindrig strålningssituation då exponeringen förblir liten inverkar andra faktorer mer på besluten än själva exponeringen.

3.2 Maximivärdet för exponering under en nödsituation med strålrisk

Vid olika nödsituationer med strålrisk kan det finnas olika exponeringsvägar. Sådana är direkt strålning från en oskyddad strålkälla eller från nedfall eller moln som innehåller radioaktiva ämnen, radioaktiva ämnen i andningsluften, kontaminering av hud samt radioaktiva ämnen i mat eller dricksvatten.

Målet för skyddsåtgärderna är att nödsituationen inte medför en dos som överskrider maximivärdet (20 milliSv) under det första året, när man beaktar alla exponeringsvägar i det tidiga och det intermediära skedet samt skyddsåtgärdernas inverkan för att minska exponeringen. Under hela situationen ska man utvärdera behovet av att vidta nya skyddsåtgärder eller ändra, fortsätta eller avsluta åtgärder som redan vidtagits. När man beaktar alla exponeringsvägar kan det visa sig att det krävs flera skyddsåtgärder samtidigt. Under den intermediära fasen kan det vara nödvändigt att följa striktare kriterier än sådana som beskrivs i samband med enskilda åtgärder, om t.ex. exponeringen under den tidiga fasen orsakar en dos som ligger nära maximivärdet.

Den totala dosen från olika exponeringsvägar kan vara större än 20 milliSv även om skyddsåtgärderna vidtas i enlighet med åtgärdsnivåerna i detta direktiv. En överskridning är möjlig t.ex. när man befinner sig nära åtgärdsnivåerna för flera skyddsåtgärder utan att ändå överskrida dessa, varvid alla enskilda skyddsåtgärder inte vidtas.

Om exponeringen som orsakats av en nödsituation under det första året förväntas vara.

  • större än 10 milliSv, måste skyddsåtgärder för att minska befolkningens exponering vidtas
  • 1 - 10 milliSv, är skyddsåtgärder i allmänhet motiverade
  • mindre än 1 milliSv, kan skyddsåtgärder som minskar exponeringen vidtas då dessa kan förverkligas på ett enkelt och rimligt sätt.

När skyddsåtgärder övervägs, väljs och genomförs beaktar man händelsens natur och övriga omständigheter.

Den uppsättning kriterier för exponering och åtgärdsnivåer som ges i detta direktiv gäller för den mest exponerade befolkningsgruppen, inte den mest exponerade enskilda individen. Man fäster särskild uppmärksamhet vid de mest exponerade personerna och ger dem särskilda tilläggsinstruktioner för att minska exponeringen. Dessutom kan man om situationen så kräver vidta riktade skyddsåtgärder för vissa befolkningsgrupper, t.ex. barn.

Hanteringen av en nödsituation med strålrisk kan fortsätta i flera år. Under hela situationen ska man sträva till att befolkningens årliga exponering kontinuerligt minskas, tills man uppnår en nivå som kan anses permanent acceptabel. Fig. 3 illustrerar minskningen av exponeringens maximinivå på lång sikt.

Fig 3. Den maximala årliga exponeringen reduceras så snabbt som möjligt.

3.3 Skyddsåtgärder som ska övervägas i den intermediära fasen

Åtgärder under den intermediära fasen riktar sig bl.a. mot människor, livsmiljö, produktion och trafik. Fig. 4 innehåller skyddsåtgärder som behandlas i detta direktiv. Många åtgärder skapar avfall som innehåller radioaktiva ämnen och som därför kräver särskild hantering.

Fig 4. Skyddsåtgärder i den intermediära fasen av en nödsituation med strålrisk.

4 Åtgärder för befolkningen

4.1 Skydd inomhus

Genom att söka skydd inomhus under den tidiga fasen av en nödsituation med strålrisk minskar man på mängden radioaktiva ämnen som kommer in i kroppen genom andningen samt exponeringen för direkt strålning från radioaktivt nedfall och moln. Exempel på den dosreducerande effekten av att söka skydd inomhus finns i bilaga 2 till direktiv VAL 1. Under den intermediära fasen kan det vara nödvändigt att söka skydd inomhus för att minska den externa exponeringen från nedfallet och förhindra kontaminering av människor och inomhusutrymmen.

Beslut om när skydd inomhus ska lindras eller avslutas grundar sig på t.ex. information om radioaktiva ämnen som kommit ut, den rådande strålningssituationen och hur länge skyddet redan varit i kraft. Den totala tiden för skydd inomhus borde inte överstiga två dygn, eftersom andra nackdelar än de som har att göra med strålning snabbt ökar om skyddet förlängs. Senast efter två dygn ska man överväga att lindra eller avsluta skyddet inomhus. Om strålningsnivån fortfarande är så hög att skyddet inte kan lindras måste befolkningen evakueras.

Om det gäller en olycka vid ett kärnkraftverk är det sannolikt att det tar mindre än ett dygn för molnet med radioaktiva ämnen att passera och skyddet inomhus kan lindras senast om två dygn. Även om utsläppet skulle fortsätta i flera dygn kan det ändå vara motiverat att lindra skyddet om ett par dygn. Detta beror på att ädelgaserna och största delen av de radioaktiva ämnen som lätt förångas kommer ut i början av utsläppet, varefter det totala utsläppet i allmänhet minskar betydligt.

4.1.1 Skydd inomhus eller dess fortsättning

Man ska söka skydd inomhus eller fortsätta skyddet om en oskyddad person uppskattas få en sammanlagd stråldos på över 10 milliSv under två dygn. Skydd inomhus är också nödvändigt om mätningar under den intermediära fasen visar att området är mer kontaminerat än vad som antagits på basen av prognoser som gjorts under den tidiga fasen och kontamineringen överskrider någon av följande åtgärdsnivåer:

Riktgivande åtgärdsnivå för fortsatt skydd inomhus:
— den externa strålningens dosrat är större än 100 mikroSv/h
eller
— det totala nedfallet av starka gamma- och betastrålare är större än 10 000 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare är större än 100 000 Bq/m² under antagande att alfastrålarna finns på ytan i icke-fixerad form.

Om den externa strålningens dosrat eller nedfallet inte på två dygn sjunker till en lägre nivå än de ovannämnda åtgärdsnivåerna måste man överväga att evakuera befolkningen från området. Då behövs anvisningar för hur befolkningen ska förbereda sig för evakueringen och utföra nödvändiga uppgifter som kräver vistelse utomhus.

4.1.2 Lindring av skydd inomhus

Med partiellt skydd inomhus avses att man kan vistas utomhus men att vistelsen ska begränsas till nödvändiga korta uppgifter. Särskilt barns vistelse utomhus måste begränsas till ett minimum. Partiellt skydd inomhus kan komma i fråga när molnet som innehåller radioaktiva ämnen passerat, eller när ett utsläpp från ett kärnkraftverk pågår länge men har minskat klart sedan den tidiga fasen. Partiellt skydd inomhus är också nödvändigt om mätningar under den intermediära fasen visar att området är mer kontaminerat än vad som antagits utgående från de prognoser som gjorts under den tidiga fasen och kontamineringen överskrider någon av följande åtgärdsnivåer.

Partiellt skydd inomhus är motiverat om en oskyddad person uppskattas få en sammanlagd stråldos på över 10 milliSv under den första månaden efter olyckan, men ändå mindre än 10 milliSv under två dygn.

Riktgivande åtgärdsnivå för partiellt skydd inomhus:
— den externa strålningens dorsrat har sjunkit under
100 mikroSv/h; det är motiverat att fortsätta partiellt skydd inomhus så länge den externa strålningens dosrat är större än 10 mikroSv/h
eller
— det totala nedfallet av starka gamma- och betastrålare är 1 000 000 - 10 000 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare är större än 10 000 - 100 000
Bq/m² och de radioaktiva ämnena kan vara i icke-fixerad form.

Inomhusutrymmena ska ventileras och rengöras grundligt genast när man fått bekräftad information om att molnet passerat eller meddelande om att man kan övergå till partiellt skydd inomhus (se kapitel 5.1). Då ska man också se till att radioaktiva ämnen från nedfallet inte kommer in i husen som följd av korta besök utomhus, t.ex. på skorna.

För nödvändiga uppgifter som kräver vistelse utomhus ges anvisningar genom vilka man kan begränsa exponeringen för nedfallet. Medan partiellt skydd inomhus gäller kan man sätta igång viktiga samhällsfunktioner såsom hälsovård, livsmedelsbutiker och nödvändig kollektivtrafik. Även saneringen av miljön inleds. Dessa behandlas i kapitel 5.1.

Om strålningsnivån inte sjunker snabbt genom radioaktivt sönderfall eller sanering av omgivningen, måste man överväga att flytta bort befolkningen från området (se kapitel 4.3).

4.1.3 Avslutning av skydd inomhus

Skydd inomhus, även partiellt, kan avslutas när en oskyddad person uppskattas få en sammanlagd stråldos på mindre än 10 milliSv under en månad. Avslutning av skydd inomhus förutsätter dessutom att exponeringen uppskattas sjunka snabbt, eller att den effektivt kan minskas genom saneringsåtgärder.

Riktgivande åtgärdsnivå för avslutande av skydd inomhus:
— den externa strålningens dosrat är mindre än 10 mikroSv/h
eller
— nedfallet av starka gamma- och betastrålare är mindre än
1 000 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare är mindre än 10 000 Bq/m²

I samband med avslutande av skydd inomhus kan det behövas många åtgärder som minskar exponeringen. I kapitlen 4.4 och 5.1 finns beskrivningar av åtgärderna och deras kriterier.

4.2 Begränsande av tillträde till ett kontaminerat område

Med begränsat tillträde avses åtgärder genom vilka tillträde till ett kontaminerat område stoppas helt eller begränsas till det nödvändiga. Begränsat tillträde gäller land- och spårvägstrafik samt sjö- och luftfart. Begränsat tillträde har eventuellt behövts redan i den tidiga fasen. Begränsningarna preciseras i takt med att bilden av nedfallssituationen klarnar.

Riktgivande åtgärdsnivå för begränsat tillträde:
— den externa strålningens dosrat är större än 100 mikroSv/h,
eller
— det totala nedfallet av starka gamma- och betastrålare är större än 10 000 000 Bq/m²,
eller
— mängden alfastrålare på olika ytor är större än 100 000
Bq/m² och de är eventuellt i icke-fixerad form.

Till ett område med begränsat tillträde kan man endast tillåta nödvändigt tillträde, t.ex. för räddningstjänster, matförsörjning eller annan livsviktig försörjning samt för evakuering och brådskande saneringsåtgärder. Vistelsen på området ska göras så kort som möjligt. Vid övergången till ett mindre kontaminerat eller rent område skall det ordnas mätning och rengöring av människor och fordon.

Undantag till det sistnämnda är nödvändig passage genom ett kontaminerat område med järnväg eller båt. För järnvägstransporter finns det eventuellt inga alternativa rutter. Genomfarten måste genomföras planerat så att den blir så kortvarig som möjligt, och så att man ordnar mätning av tågens kontaminering och rengöring vid behov. Om det är möjligt att ta sig fram sjövägen är detta att föredra framom annan trafik, eftersom den externa strålningens dosrat på vattenområden är mycket låg även om landområdena är starkt kontaminerade.

Begränsat tillträde kan lindras när den externa strålningens dosrat är mindre än 100 mikroSv/h. Tillträde till området kan tillåtas även för att sätta igång viktiga samhällsfunktioner såsom hälsovård, livsmedelsbutiker och nödvändig kollektivtrafik. Då styrs trafiken till sådana rutter vid vilka man kan ordna mätnings- och saneringspunkter. Ovanstående gäller även flygfält, hamnar och gränsövergångar. (Se 5.1.6 samt 4.6 gällande rengöring av människor.).

Begränsat tillträde och saneringspunkter behövs inte längre när den externa strålningens dosrat är mindre än 10 mikroSv/h.

4.3 Evakuering

4.3.1 Allmänt om evakuering

Med evakuering av befolkningen avses förflyttning av befolkningen eller en del av den under myndigheternas ledning eller förflyttning från ett kontaminerat område till ett tryggt område på eget initiativ enligt anvisningar 1. Att lämna området på eget initiativ ingår inte i begreppet evakuering. Att människor spontant lämnar ett område som upplevs vara farligt ska ändå beaktas i beredskapsplanerna som t.ex. vid anläggandet av mottagningspunkter.

Evakueringar kompletteras vid behov av andra förflyttningar som utförs på olika myndigheters ansvar, såsom förflyttning av boskap och husdjur, anläggningar och näringslivets organisationer. Under en kortvarig evakuering eller tillfällig förflyttning av befolkningen måste man sköta om de djur som blir kvar på de evakuerade områdena. Personer som besöker ett evakuerat område för detta ändamål, t.ex. för utfodring och övrig nödvändig skötsel, ska ges instruktioner om bl.a. användning av skyddsutrustning.

Med evakuering av befolkningen avses i detta direktiv en snabbt genomförd evakuering som antas vara från ca en vecka till några månader, med tillfällig förflyttning av befolkningen avses evakuering som varar från några månader till ca två år och med permanent bosättning på annat håll avses evakuering i en situation då man inta kan anta att området kan återställas i beboeligt tillstånd.

Utgångspunkten för evakuering är att förflyttningen ska bli så kortvarig som möjligt. Man försöker med tillbudsstående medel sanera de evakuerade områdena så att de blir beboeliga. Om befolkningen eller en del av befolkningen måste flyttas från det kontaminerade området för en längre tid eller permanent så påverkas beslutet förutom av strålningsläget även av andra faktorer och förhållanden som råder i samhället.

Även en tillfällig förflyttning av befolkningen inverkar kraftigt på människors liv. I stället för att flytta befolkningen kan man stöda boende och fortsatt utövande av näringsverksamhet på det kontaminerade området genom noggrant riktade saneringsåtgärder och begränsningar i användningen. Det kan ändå vara ändamålsenligt med en kortvarig evakuering för den tid som krävs för att sanera området.

1 Inrikesministeriets anvisning (SM-2003-01781/Tv-31).

4.3.2 Evakuering

Det är skäl att snabbt inleda evakuering om en oskyddad person uppskattas få en sammanlagd stråldos på över 20 milliSv under den första veckan.

Riktgivande åtgärdsnivå för evakuering:
Om följande strålningsnivåer överskrids under mer än två dygn
— den externa strålningens dosrat är större än 100 mikroSv/h,
eller
— det totala nedfallet av starka gamma- och betastrålare är större än 10 000 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare är större än 100 000 Bq/m² under antagande att alfastrålarna finns på ytan i icke-fixerad form.

Evakuering kan också genomföras på lägre nivåer än den riktgivande åtgärdsnivån, om det kan göras snabbt och enkelt och det t.ex. gäller en liten grupp människor. En höjning av åtgärdsnivån kan vara motiverad om evakueringen är svår att genomföra, t.ex. för att befolkningen som borde evakueras är stor eller det brister i transportkapacitet. En evakuering kan i sådana fall genomföras delvis, med inriktning på särskilda befolkningsgrupper såsom barn och gravida kvinnor.

4.3.3 Tillfällig förflyttning av befolkningen och permanent bosättning på annat håll

Tillfällig förflyttning av befolkningen och permanent bosättning på annat håll samt deras varaktighet måste basera sig inte bara på kartläggning av nedfallets storlek och beräkningar av exponeringen men även på överväganden om t.ex. samhälleliga, psykologiska och ekonomiska effekter. Permanent bosättning på annat håll medför betydande kostnader och andra nackdelar vid omorganisering och/eller återuppbyggnad av bostäder, skolor, hälsovård, arbetsplatser och övrig infrastruktur.

Evakuering som genomförts vid en nödsituation och avsetts bli kortvarig kan ändras till en långvarigare tillfällig förflyttning av befolkningen eller permanent bosättning på annat håll, om det visar sig att strålningsnivån på det evakuerade området inte sjunker snabbt. Tillfällig förflyttning av befolkningen måste övervägas om en oskyddad person trots saneringsåtgärder uppskattas få en sammanlagd stråldos på över 10 milliSv under en månad.

Tillfällig förflyttning av befolkningen kan vara från några månader till ca två år. En tillfällig förflyttning kan inledas även veckor eller månader efter att nödsituationen börjat, om man bedömer att det är nödvändigt för att minska exponeringen för nedfallet på lång sikt. I ett sådant fall har nedfallssituationen inte förutsatt en snabb evakuering, men exponeringen på lång sikt skulle bli betydande.

Riktgivande åtgärdsnivå för tillfällig förflyttning av befolkningen:
— den externa strålningens dosrat på bostadsområdena är trots saneringsåtgärder på området i medeltal större än 10 mikroSv/h,
eller
— det totala nedfallet av starka gamma- och betastrålare är större än 1 000 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare är större än 10 000 Bq/m², och dessa finns på ytan av sådana material att de kan spridas till andningsluften (t.ex. sandyta).

Även om permanent bosättning av befolkningen på annan ort hör till åtgärderna i återhämtningsfasen, ingår den för helhetens skull i detta direktiv. Permanent bosättning av befolkningen på annat håll är nödvändig om en oskyddad person ett eller två år efter situationen fortfarande uppskattas få en sammanlagd stråldos på över 50 milliSv under ett år. Permanent bosättning på annat håll är också nödvändig om situationen uppskattas orsaka en sammanlagd stråldos på över 1000 milliSv under flera årtionden.

Riktgivande åtgärdsnivå för permanent bosättning av befolkningen på annat håll:
— t.ex. den externa dosraten ligger konstant i storleksordningen 2 mikroSv/h eller större under en livstid.

4.3.4 Avslutning av evakuering och tillfällig förflyttning av befolkningen

En evakuering eller tillfällig förflyttning av befolkningen kan avslutas och befolkningen kan återvända till området när en oskyddad person uppskattas få en stråldos på mindre än 10 milliSv under den första månaden efter hemkomsten och dosen förväntas minska snabbt t.ex. p.g.a. saneringsåtgärder eller radioaktivt sönderfall. Det är ändå skäl att säkerställa att dosen under året förblir mindre än 20 milliSv när man beaktar alla skyddsåtgärder, såsom effekterna av att omgivningen saneras.

Riktgivande åtgärdsnivå för avslutande av evakuering eller tillfällig förflyttning av befolkningen:
— den externa strålningens dosrat på ett bostadsområde är i medeltal mindre än 10 mikroSv/h och förväntas minska snabbt, eller
— det totala nedfallet av gamma- och betastrålare är klart mindre än 1 000 000 Bq/m² och mängden minskar dessutom snabbt,
eller
— nedfallet av alfastrålare är mindre än 10 000 Bq/m² och mängden minskar dessutom snabbt.

4.4 Minskning av exponeringen på ett kontaminerat område genom egen aktivitet

Personer på ett kontaminerat område kan minska exponeringen i hemmet och på arbetsplatsen. Förutom hemmet måste särskild uppmärksamhet fästas vid daghem, skolor och övriga utrymmen där barn och unga vistas. Under situationen är det nödvändigt att ge anvisningar för att minska exponeringen genom egen aktivitet. Anvisningarna kan gälla t.ex. följande:

  • Genom enkel vädring och städning av inomhusutrymmen (dammsugning, avtorkning, tvätt) minskar stråldosen betydligt. Vid rengöring, städning och dammigt arbete ska man vid behov använda skyddskläder och andningsskydd.
  • Genom att tvätta sig minskar man mängden radioaktiva ämnen som kommer in i kroppen. Det är särskilt viktigt att tvätta händerna ofta och noggrant.
  • Genom att lämna ytterkläder och skor i tamburen när man kommer in samt genom att tvätta sig och byta kläder undviker man att inomhusutrymmena kontamineras på nytt. Även husdjur ska om möjligt rengöras när de rastats, eftersom de för in radioaktiva ämnen på tassarna och i pälsen.
  • I utrymmen, fordon och arbetsmaskiner där ventilationen varit på medan molnet passerat ska luftfiltren byta ut eller putsas så snabbt som möjligt efter att molnet passerat. Detta förhindrar att radioaktiva ämnen som fastnat i filtren lossnar och kommer in i huset.
  • Rengöring av gårdar och byggnadernas fasader minskar exponeringen från livsmiljön. Vid rengöring - särskilt om det gäller dammigt arbete - ska man vid behov använda skyddskläder och andningsskydd.
  • Exponeringen från livsmedel minskas vid behov genom behandling eller begränsad användning av naturprodukter och egenproducerade livsmedel.
  • Det kan vara nödvändigt att rengöra personliga transportmedel samt arbetsredskap och varor som varit utomhus, och rengöra dem på nytt efter vistelse eller användning på ett kontaminerat område.

I kapitel 4.5 beskrivs skydd av personer som arbetar på ett kontaminerat område och personer som vistas utomhus, och i kapitel 5.1 beskrivs saneringsåtgärder och grunderna för dem. I kapitel 7 finns anvisningar för hantering av avfall som uppstår i samband med sanering.

4.5 Skydd av personer som arbetar på ett kontaminerat område och personer som vistas utomhus

4.5.1 Arbeten som lindrar konsekvenserna av olyckan och andra nödvändiga arbeten

I den intermediära fasen av en nödsituation med strålrisk behövs normalt inte sådana snabba åtgärder som kunde leda till att dosgränsen för arbetstagare överskrids. Ett undantag från detta kan vara t.ex. en olycka med en strålkälla eller en avsiktlig handling, då den tidiga fasen saknas eller är mycket kort. Strålskydd för arbetstagare vid brådskande skyddsåtgärder behandlas i direktiv VAL 1.

Arbetstagare som deltar i skyddsåtgärder i den intermediära fasen, lindrande av följderna av en olycka eller andra nödvändiga arbeten kan utsättas för mer strålning än resten av befolkningen. Vid skydd av arbetstagare följs dosgränser för personer i strålningsarbete, om det inte finns tvingande skäl att avvika från dem. Målet är att stråldosen för en arbetstagare i en nödsituation med strålrisk inte överskrider 20 milliSv per år. En gravid kvinna får inte vid ett olyckstillfälle eller därefter anvisas att utföra åtgärder som medför exponering för strålning.

Arbeten som lindrar konsekvenserna av en olycka är i den intermediära fasen t.ex. sanering av inomhusutrymmen och omgivning, reparation och sanering av anläggningen där olyckan inträffat och andra byggnader, övervakning av ett kontaminerat område och passerkontroll på ett område med begränsat tillträde, kartläggning av strålningssituationen och övrig mätningsverksamhet samt hantering och deponering av avfall som uppstår vid sanering. Andra nödvändiga arbeten är t.ex. social- och hälsovårdstjänster, upprätthållande av ordning samt upprätthållande av samhällets livsviktiga infrastruktur, såsom el-, livsmedels-, och vattenförsörjning.

Arbetena ska planeras och utföras på ett sådant sätt att arbetstagarna inte i onödan exponeras för strålning. Innan arbetet påbörjas måste man uppskatta exponeringen och planera hur den ackumulerade dosen ska följas med under arbetets gång. Om man inte har personliga dosmätare måste exponeringen beräknas utgående från den externa strålningens dosrat eller nedfallets storlek.

Om arbetstagarnas dos kan överstiga 6 milliSv per år måste man ordna möjlighet till hälsokontroll för dem. I en situation då man vidtar långvariga och systematiska åtgärder, såsom sanering av omgivningen, och då exponeringen kan vara större än 1 milliSv per år, måste man sköta om arbetstagarnas strålskydd på samma sätt som gäller för personer i strålningsarbete i allmänhet. Åtgärder för att minska arbetstagares exponering behandlas i punkt 4.5.2.

Riktgivande åtgärdsnivå för att minska arbetstagares exponering:
— den externa strålningens dosrat i arbetsmiljön är större än 10 mikroSv/h,
eller
— kontamineringen av ytor som orsakas av starka gamma- och betastrålare är större än 1 000 000 Bq/m²,
eller
— kontamineringen som orsakas av alfastrålare är större än 10 000 Bq/m², om alfastrålarna eventuellt finns på ytorna i icke-fixerad form.

4.5.2 Normalt arbete på kontaminerat område

Personer som inte deltar i åtgärder för att lindra konsekvenserna av en olycka eller andra nödvändiga arbeten, utan utför sitt vanliga arbete på ett kontaminerat område, jämställs vad gäller strålskydd med befolkningen. På samma sätt hör invånarna på ett kontaminerat område, som genom egna aktiviteter sanerar sin livsmiljö, vad gäller strålskydd till befolkningen. Områdets invånare rengör t.ex. sina hem och gårdar samt hjälper eventuellt till vid sanering av sina barns livsmiljö, såsom daghem och skolor. Det är viktigt att begränsa exponeringen såväl för personer som arbetar på ett kontaminerat område som för dem som deltar i saneringen genom egna aktiviteter. I slutet av kapitlet finns praktiska exempel på åtgärder genom vilka man kan begränsa arbetstagares exponering.

När det gäller sådant arbete som kan utföras vid en senare tidpunkt utan att det medför märkbar skada (t.ex. skogsavverkning) lönar det sig att skjuta upp arbetet tills exponeringen från extern strålning och mängden radioaktiva ämnen i arbetsmiljön har minskat.

Exponering av arbetstagare kan orsakas av radioaktiva ämnen i arbetsmiljön samt av kontaminerade råvaror (t.ex. torvproduktion), produkter, fordon och arbetsmaskiner. Även arbetsmetoder, såsom t.ex. arbeten vid vilka det uppstår damm, inverkar på exponeringen.

I första hand försöker man begränsa exponeringen genom att sanera arbetsmiljön. Det är viktigt att identifiera de arbetsskeden och -metoder som medför den största exponeringen och rikta sanering och övriga åtgärder enligt det.

Målet för saneringsåtgärder och övriga åtgärder som minskar arbetstagarnas exponering är att så snabbt som möjligt minska dosen från nedfallet så mycket som det är möjligt och rimligt.

Riktgivande åtgärdsnivå för att upphöra med åtgärder för att minska arbetstagares exponering:
— den externa strålningens dosrat i arbetsmiljön är mindre än 1 mikroSv/h,
eller
— kontamineringen av ytor i arbetsmiljön som orsakas av starka gamma- och betastrålare är mindre än 100 000 Bq/m²,
eller
— kontamineringen av ytor i arbetsmiljön som orsakas av alfastrålare är mindre än 1 000 Bq/m², om alfastrålarna eventuellt finns på materialens yta i icke-fixerad form.

Det är skäl att fortsätta saneringsåtgärderna även under dessa värden om åtgärderna visar sig vara effektiva för att ytterligare minska dosen. Sanering av livsmiljön behandlas i kapitel 5.1 och hantering av avfall i kapitel 7.3.

Exempel på andra praktiska åtgärder genom vilka man kan begränsa arbetstagares exponering:

  • man begränsar mängden radioaktiva ämnen i andningsluften genom att minska dammande, t.ex. genom att fukta en dammande yta
  • man använder skyddskläder och andningsskydd, om det finns risk för att man under arbetet andas in radioaktivt damm
  • man rengör huden grundligt när man tvättar sig efter arbetet
  • genom byte av skyddskläder samt tvätt av hud och arbetsredskap hindrar man att kontamineringen sprids till rena arbetsutrymmen och -områden
  • material eller avfall som innehåller radioaktiva ämnen flyttas till en plats i vars omedelbara närhet man inte behöver arbeta eller i vars närhet man arbetar så korta tider som möjligt
  • om material eller avfall som innehåller radioaktiva ämnen inta kan flyttas från arbetsområdena, ser man till att det mellan materialet eller avfallet och arbetstagaren finns konstruktioner eller andra skydd som dämpar strålningen
  • arbetstiden begränsas eller ordnas i skift
  • arbetet skjuts upp om detta är möjligt.

Det kan vara nödvändigt att begränsa arbetstider eller skjuta upp arbetet medan saneringsåtgärder pågår, förutsatt att detta är möjligt.

4.6 Dekontaminering av människor och kläder

Personer som befunnit sig på ett kontaminerat område ska gå på strålningsmätning så att man kan kontrollera om de och deras kläder förblivit rena. Rengöring krävs för att begränsa en kontaminerad persons dos och minska spridning av kontamineringen till ett rent område.

Efter ett omfattande nedfall måste man bereda sig på att det kan finnas väldigt många oroliga människor, som är rädda för att de blivit kontaminerade.

4.6.1 Mätning av människor

För de människor som kommer från ett kontaminerat område till ett mindre kontaminerat eller rent område ska det ordnas strålningsmätningar och rengöringsmöjligheter i ett lämpligt närbeläget utrymme (t.ex. simhall, sporthall eller skolors tvättutrymmen). Man antecknar personuppgifter och mätresultat för alla personer som genomgått mätning. Anvisningar för mätning av kroppen samt sköldkörteln finns i bilaga 1.

I första hand utförs mätning av de personer som kan antas vara mest kontaminerade. Man ska ändå sträva till att ordna strålningsmätning för alla som vill mätas och som kan ha varit på kontaminerade områden. Mätningar behövs också vid platsen för rengöring så att man kan säkerställa att rengöringen varit effektiv.

4.6.2 Dekontaminering av människor

Vid dekontaminering avlägsnar man de radioaktiva ämnena så noggrant som möjligt. Målet är att mängden starka gamma- och betastrålare på huden är mindre än 4 Bq/cm² eller alfastrålare mindre än 0,4 Bq/cm². En sådan nivå kan konstateras bara med specialmätare. I allmänhet finns dock bara universalmätare till hands, med vilka man mäter extern gammastrålning. Därför anges åtgärdsnivåerna också som extern stråldosrat. Mätningarna ska i mån av möjlighet utföras på ett rent område.

Dekontaminering av människor behövs alltid om man med en universalmätare kan konstatera en överskridning av den dosrat som råder på mätningsstället. Om man vid mätningarna konstaterar en överskridning av bakgrundsstrålningen men överskridningen inte är större än 0,5 mikroSv/h, ges personen anvisningar för att rengöra sig själv på egen hand samt rengöra eller förstöra sina kläder. Om överskridningen är större än 0,5 mikroSv/h hänvisas personen till kontrollerad dekontaminering i ett lämpligt utrymme (t.ex. en idrotts- eller simhall), där det är möjligt att genom mätningar konstatera att dekontamineringen varit effektiv.

Riktgivande åtgärdsnivå för rengöring på egen hand:
— den externa strålningens dosrat nära huden överskrider den rådande dosraten på mätningsstället, men överskridningen är inte större än 0,5 mikroSv/h,
eller
— man konstaterar med specialmätare att det på huden finns starka gamma- och betastrålare över 1 Bq/cm², men under
1 000 Bq/cm²
eller
— man konstaterar med specialmätare att det på huden finns alfastrålare över 0,1 Bq/cm², men under 100 Bq/cm².
 
Riktgivande åtgärdsnivå för att hänvisa en person till kontrollerad dekontaminering:
— den externa strålningens dosrat nära huden överskrider den rådande dosraten på mätningsstället med mer än 0,5 mikroSv/h,
eller
— man konstaterar med specialmätare att det på huden finns alfastrålare över 100 Bq/cm² eller betastrålare över 1 000
Bq/cm².

Mätning och rengöring upprepas vid behov. Om rengöringen inte längre minskar den kontaminering som kan konstateras genom mätning, kan rengöringen avslutas. Om dosraten ändå trots rengöring inte sjunker under 1 mikroSv/h, måste man ta reda på arten av kontaminering, t.ex. huruvida det är fråga om intern kontaminering.

Personer som före dekontamineringen varit mycket allvarligt kontaminerade ska skickas på tilläggsundersökning för eventuell ytterligare dekontaminering samt bedömning av hälsoeffekter. Mycket allvarlig kontaminering ökar risken för skador på huden samt i betydande grad risken för att radioaktiva ämnen hamnar i munnen via händerna. Genom utsöndrings- och helkroppsmätningar som utförs enligt Strålsäkerhetscentralens anvisningar bedöms mängden och arten av intern kontaminering samt eventuellt vårdbehov.

Riktgivande åtgärdsnivå för att en person ska skickas på tilläggsundersökningar:
— den externa strålningens dosrat nära huden överskrider den rådande dosraten på mätningsstället med mer än 2 mikroSv/h,
eller
— man konstaterar med specialmätare att det på huden finns alfastrålare över 1 000 Bq/cm² eller betastrålare över 10 000 Bq/cm².

Om det t.ex. på huden finns 10 000 Bq/cm² strontium-90, orsakar det på två timmar en huddos på över 50 milliSv. Sannolikt kan människor bli allvarligt kontaminerade bara på olycksplatsen, såsom t.ex. brandmännen som släckte reaktorbranden i Tjernobyl, eller några arbetstagare vid olycksanläggningen i Fukushima, eller i fall där det radioaktiva ämnet i en strålkälla hamnat utanför skyddet och kommit i direkt kontakt med huden. Mycket allvarligt kontaminerade personer ska ges möjlighet till långvarig uppföljning av hälsotillståndet.

Endast i undantagsfall, om snabb sjukhusvård är nödvändig p.g.a. en annan skada eller sjukdomsattack, kan en kontaminerad person skickas till sjukhus utan att dekontamineras. Patienten skyddas genom att lindas in i en filt för att förhindra kontaminering av ambulansen. Sjukhuset ska underrättas om att en kontaminerad patient är på väg.

Sköldkörtelmätningar behövs för att bedöma sköldkörteldosen. Eftersom mängden jod i sköldkörteln minskar relativt snabbt, inverkar tidpunkten för mätningen mycket på resultatens tillförlitlighet och på om de kan användas för att uppskatta stråldosen. Därför är sköldkörtelmätningar bara till nytta om tiden för exponeringen är känd eller kan uppskattas tillförlitligt, och om mätningarna görs i rätt tid. Det går inte att på förhand ange en särskild åtgärdsnivå som skulle indikera när det finns skäl att skicka en exponerad person på noggrannare mätningar eller hälsokontroll. Åtgärdsnivåerna ges därför först under nödsituationen. Inledning av sköldkörtelmätningar för barn och gravida kvinnor ska övervägas när halten av jod-131 i luften är eller förväntas bli större än 1000 Bq/m³. I bilaga 1 finns en beskrivning av hur sköldkörtelmätningar utförs.

4.6.3 Behandling av kontaminerade kläder

Kontaminerade kläder och skor utsätter användaren för strålning och kan sprida radioaktiva ämnen till ett område som är mindre kontaminerat. För att bestämma klädernas kontaminering mäts dessa särskilt.

  • Om den externa strålningens dosrat som uppmätts på ytan av kläder eller skor överskrider den dosrat som råder på mätningsstället med 0,5 - 10 mikroSv/h, ska de tvättas eller rengöras noggrant innan de tas i bruk på nytt. Tvättvattnet styrs till det vanliga avloppsnätet.
  • Om mätresultatet är över 10 mikroSv/h måste kläderna och skorna omedelbart inneslutas i plastsäckar för senare sanering eller deponering. Därför måste saneringspunkterna förses med rena byteskläder och -skor.

5 Åtgärder för livsmiljön

Med livsmiljö avses miljö som är bebyggd, odlad eller i naturtillstånd. Åtgärder som gäller odlad miljö behandlas i kapitel 6 i samband med åtgärder som gäller livsmedel.

Med bebyggd miljö avses bl.a. bostads- och affärsområden, industriområden, väg- och hamnområden, flygfält, lagerområden, parker, lekplatser samt övriga bebyggda friluftsområden (t.ex. golfbanor, skidanläggningar, campingplatser, offentliga badstränder). Med miljö i naturtillstånd avses t.ex. skogar, kärrområden, naturängar, öppna berg- och stenområden och vattenområden.

Saneringsåtgärder och andra åtgärder som minskar exponeringen i den intermediära fasen ska ha som mål att dosen från nedfallet i omgivningen inte överskrider 10 milliSv under det första året, och att exponeringen under de följande åren minskar så snabbt som det är möjligt och rimligt. I dosen från livsmiljön beaktas inte exponering från kontaminerade livsmedel eller exponering man utsatts för under den tidiga fasen av situationen. Vid beräkning av dosen från livsmiljön ska man beakta den exponering som människorna utsätts för när de vistas på olika områden både inomhus och utomhus. De enskilda åtgärdsnivåerna som ges i detta kapitel garanterar emellertid inte nödvändigtvis att exponeringen från kontaminerad livsmiljö förblir mindre än 10 milliSv.

Vid sanering uppkommer avfall som innehåller radioaktiva ämnen. Hanteringen av detta behandlas i kapitel 7.

5.1 Rengöring och andra åtgärder för att begränsa exponeringen

Efter ett nedfall ska åtgärderna i första hand riktas till sådana livsmiljöer där människor tillbringar mycket tid eller där det finns mycket människor. Sådana miljöer är bl.a. bostadshus, skolor, daghem, affärsbyggnader, kontor, produktionsanläggningar, gårdar, lekplatser, parker och gångvägar. I produktionsutrymmen måste man också sanera alla sådana konstruktioner och sådan utrustning som kan föra radioaktiva ämnen vidare till produkterna. Dessutom behövs bl.a. sanering av vägar och gårdar samt byggnadernas fasader.

Det finns olika nödsituationer med strålrisk. Därför kan de nödvändiga åtgärderna variera. En plan som passar situationen i fråga ska göras upp för saneringsåtgärderna och deras geografiska och tidsmässiga ordningsföljd.

I vissa allmänna utrymmen, såsom skolor, daghem och köpcentrum är det skäl att kontrollera renheten efter saneringen. Rengöringen ska upprepas om man vid mätning konstaterar värden som är högre än den rådande strålningsnivån.

Det är särskilt viktigt att göra rent och vädra inomhus. Behovet av ventilation och rengöring beror på att det alltid kommer in en del radioaktiva ämnen i inomhusutrymmena när ett moln passerar, även om man försökt blockera luftens flödesvägar. Särskilt noggrant rengörs de inomhusutrymmen där man tillbringar mest tid. Saneringen ska inledas så snabbt som möjligt efter kontamineringen. På det sättet förkortas exponeringstiden, och avlägsnandet av radioaktiva ämnen är effektivare innan de fäster sig starkt på olika ytor. Det är möjligt att radioaktiva ämnen kommer in i inomhusutrymmena på nytt. Därför måste rengöringen upprepas.

Det är också nödvändigt att minska och avlägsna radioaktiva ämnen från fordon samt arbetsredskap och varor som varit utomhus. Vid övergången från ett mer kontaminerat område till ett mindre kontaminerat eller rent område ska man ordna mätnings- och saneringspunkter genom vilka trafiken från området styrs, och vid vilka man mäter kontamineringen av fordon, arbetsmaskiner, arbetsredskap, varor och människor. Rengöring av människor behandlas i punkt 4.6.

Vid sanering och städning av livsmiljön måste man beakta den exponering som arbetet kan medföra. Vid behov används skyddskläder och andningsskydd, särskilt om det gäller dammigt arbete.

5.1.1 Inomhusutrymmen

Genom enkel städning av inomhusutrymmen (dammsugning, avtorkning, tvätt) minskar stråldosen betydligt. Saneringen inomhus genomförs som en vanlig grundlig städning. Dammande arbetsmetoder ska undvikas. De lösgör radioaktiva ämnen från ytor och gör att dessa igen kommer ut i luften där de kontaminerar hud, hår och kläder samt medför en ökad exponering genom andning och en spridning av radioaktiva ämnen till redan rengjorda utrymmen.

Rengöringen påbörjas i de utrymmen där människor tillbringar mest tid. Först därefter rengörs utrymmen där det inte är absolut nödvändigt att vistas längre tider, såsom förråd, källare, vindar och utrymmen för rekreation.

I utrymmen där ventilationen varit på medan ett moln med radioaktiva ämnen passerat ska luftfiltren bytas eller rengöras så snabbt som möjligt efter att molnet gått förbi. Detta förhindrar att radioaktiva ämnen som fastnat i filtret lossnar och kommer in i huset. Använda filter eller avfall från rengöring av filter ska läggas i en tät påse eller behållare och föras till en för ändamålet särskilt ordnad uppsamlingsplats i enlighet med anvisningar som ges vid tillfället. Ovanstående gäller även dammsugarpåsar. Annat avfall som uppkommer vid städningen kan kastas tillsammans med det normala avfallet.

Riktgivande åtgärdsnivåer för rengöring av inomhusutrymmen:
Städning inomhus
— den externa strålningens dosrat utomhus är fortfarande större än 1 mikroSv/h,
eller
— nedfallet av starka gamma- och betastrålare utomhus är fortfarande större än 100 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare utomhus är fortfarande större än
1 000 Bq/m², om de finns på ytorna i icke-fixerad form.
Grundlig rengöring av alla ytor inomhus
— den externa strålningens dosrat utomhus är fortfarande större än 10 mikroSv/h,
eller
— nedfallet av starka gamma- och betastrålare utomhus är fortfarande större än 1 000 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare utomhus är fortfarande större än
10 000 Bq/m², om de finns på ytorna i icke-fixerad form.

5.1.2 Bebyggd miljö

Ytorna som ska rengöras på ett bebyggt område varierar avsevärt både till kvalitet och storlek. Ytorna kan grovt indelas på följande sätt:

  • byggnaders fasader
  • vägar, gator och andra belagda områden, bl.a. asfalterade, kaklade, sandade och stenlagda områden
  • mark- och grönområden (gräsmattor, sandytor, obehandlade områden i tätorter)
  • träd och buskar.

Snabba åtgärder krävs på sådana områden där.

  • invånarna inte behövt evakueras, men som ändå är kontaminerade eller starkt kontaminerade
  • befolkningen är tillfälligt evakuerad och områdena igen snabbt kan fås beboeliga genom sanering.

Skydd av arbetstagare som deltar i saneringsåtgärder behandlas i kapitel 4.5.

Saneringsåtgärderna inleds i människornas omedelbara närmiljö, d.v.s. bostadshus, skolor, daghem, affärsbyggnader, kontor, produktionsanläggningar samt gårdar, parker, lekplatser, gångvägar och andra områden som människor är tvungna att använda. Först vidtas åtgärder som kan förverkligas enkelt och i stor utsträckning. På samma sätt ska man för miljöns del vidta sådana brådskande saneringsåtgärder vars effekt är beroende av hur snart efter nedfallet de kan förverkligas. Sådana är t.ex. snöröjning och gräsklippning.

Riktgivande åtgärdsnivå för brådskande sanering av bebyggd omgivning:
— den externa strålningens dosrat utomhus är större än 10 mikroSv/h,

eller
— nedfallet av starka gamma- och betastrålare är större än
1 000 000 Bq/m²,

eller
— nedfallet av alfastrålare är större än 10 000 Bq/m², om de finns på ytorna i icke-fixerad form.

Målet med saneringsåtgärderna är att minska den externa strålningens dosrat till under 1 mikroSv/h. Då kan även begränsningar som gäller tillträde och användning av områdena avlägsnas (se kapitel 4.2 och 5.2). Det kan vara motiverat att vidta saneringsåtgärder även under dessa värden.

Faktorer som påverkar val och prioritering av saneringsmetoder är:

  • de radioaktiva ämnena och mängden av dem
  • väderförhållanden under och efter kontamineringen, t.ex. regn
  • det kontaminerade områdets storlek
  • arten av de ytor som ska saneras
  • önskad rengöringseffekt, tiden som krävs för saneringen samt tillbudsstående resurser
  • årstid
  • finns det befolkning på området som ska saneras: inverkar på hur brådskande det är och på befolkningens möjligheter att delta i saneringen av närmiljön.

I bilaga 2 finns en tabell över möjliga saneringsmetoder samt anmärkningar om åtgärdernas lämplighet, schemaläggning och det avfall som uppstår vid saneringen.

Om man inte lyckas få bort de radioaktiva ämnena ur livsmiljön kan det vara motiverat att fixera dem eller täcka över de kontaminerade ytorna (exempel i bilaga 3). På det här sättet förhindrar man att radioaktiva ämnen frigörs i andningsluften på nytt, att människor blir kontaminerade samt att radioaktiva ämnen sprids till ett rent område. Bindning eller övertäckning kan i vissa fall vara en bra lösning, särskilt om det gäller ett kortlivat radioaktivt ämne. Genom att fixera ett ämne kan man inte minska den externa strålningens dosrat från gammastrålning eller stark betastrålning. Däremot minskas även dosraten från extern strålning om man täcker över kontaminerade ytor med ett tillräckligt tjockt lager rent material.

5.1.3 Miljö i naturtillstånd

Det är i allmänhet inte ändamålsenligt att sanera miljö i naturtillstånd, särskilt om resurserna behövs för sanering av den omedelbara närmiljön och den bebyggda omgivningen. För att undvika exponering används då begränsningar i användning av området (se kapitel 5.2).

5.1.4 Fordon och arbetsmaskiner

Fordon och arbetsmaskiner som stått utomhus blir kontaminerade på samma sätt som resten av omgivningen, varför de måste tvättas innan de tas i bruk.

Riktgivande åtgärdsnivå för rengöring av fordon och arbetsmaskiner
— den externa dosraten är större än 1 mikroSv/h,
eller
— nedfallet av starka gamma- och betastrålare är större än 100 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare är större än 1 000 Bq/m² och de finns på ytorna i icke-fixerad form.

Fordon som används på ett kontaminerat område samt arbetsmaskiner och arbetsredskap som används vid hantering av kontaminerat material måste i fortsättningen rengöras regelbundet. Härigenom minskar man framför allt exponeringen av den person som befinner sig i fordonet eller arbetsmaskinen eller som använder arbetsredskapet. I fordon och arbetsmaskiner samlas aktivitet särskilt på stänkskärmar, underrede och hjul när man kör på ett kontaminerat område. Fordon, arbetsmaskiner och arbetsredskap tvättas med vatten.

I allmänhet finns bara universalmätare till hands, med vilka man mäter den externa gammastrålningens dosrat. Rengöring behövs alltid om mätaren visar en högre dosrat än den som råder på området. Mätningarna utförs så nära objektet som möjligt utan att ändå vidröra det.

Om den externa strålningens dosrat från radioaktiva ämnen på ytorna i ett fordon eller en arbetsmaskin trots saneringsåtgärder fortfarande överskrider den nivå som råder på området med mer än 1 mikroSv/h, måste fordonet eller arbetsmaskinen föras på grundlig rengöring, t.ex. till en rengöringsplats som ordnas för situationen. T.ex. om den externa strålningens dosrat inne i fordonet eller arbetsmaskinen är 1 - 10 mikroSv/h, kan användning under 200 timmar orsaka en dos på 0,2 - 2 milliSv.

Riktgivande åtgärdsnivå för användning av fordon eller arbetsmaskiner:
Användningen av fordon eller arbetsmaskiner ska begränsas till endast tillfälliga och kortvariga körningar och uppgifter, om
— den externa strålningens dosrat inne i fordonet eller arbetsmaskinen efter grundlig rengöring fortfarande är större än 1 mikroSv/h.
Ett fordon eller en arbetsmaskin ska inte användas, om
— den externa strålningens dosrat inne i fordonet eller arbetsmaskinen efter grundlig rengöring fortfarande är större än 10 mikroSv/hS.

5.1.5 Arbetsredskap och varor

Arbetsredskap och varor som stått utomhus blir kontaminerade på samma sätt som resten av omgivningen, varför de måste tvättas innan de tas i bruk.

Riktgivande åtgärdsnivå för rengöring av arbetsredskap:
— den externa strålningens dosrat är större än 1 mikroSv/h,
eller
— nedfallet av starka gamma- och betastrålare är större än 100 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare är större än 1 000 Bq/m² och de finns på ytorna i icke-fixerad form.

Arbetsredskap som används vid hantering av kontaminerat material ska rengöras regelbundet. Härigenom minskar man framför allt exponeringen av den person som använder arbetsredskapet.

Man försöker låta bli att hämta stora mängder varor från ett kontaminerat område till ett mindre kontaminerat eller rent område innan de har konstaterats vara rena. Om varor ändå hämtas, måste de mätas vid en kontrollpunkt. Rengöring behövs alltid om man med universalmätare kan konstatera en överskridning av den dosrat som råder på området. Mätningarna utförs så nära objektet som möjligt utan att ändå vidröra det.

Ytorna på varor som varit oskyddade utomhus och i vissa fall också varor som varit inomhus har blivit kontaminerade. Man ska rengöra varorna eller avlägsna det yttersta lagret förpackningsmaterial, om varorna varit förpackade. Om rengöring inte är möjlig eller den externa dosraten på ytan av arbetsredskapet eller varan efter rengöringen överskrider 1 mikroSv, ska man i mån av möjlighet skydda varorna med plast och bedöma deras användbarhet skilt från fall till fall. Med plast förhindrar man att kontamineringen sprids från varorna när de flyttas.

Om dosraten på arbetsredskapets eller varans yta överskrider 10 mikroSv/h, ska varorna tillfälligt lagras på en sådan plats där de inte orsakar ytterligare exponering för arbetstagare eller andra.

Vilka råvaror som ska godkännas för
näringsverksamhet måste bedömas individuellt med beaktande av råvarans aktivitetshalt, de radioaktiva ämnenas transport och beteende i produktionsprocessen samt slutproduktens användningsändamål.

5.1.6 Saneringsstationer

Tvätt- och saneringsstationer för fordon, arbetsmaskiner, arbetsredskap och varor ska inrättas på sådana ställen att tvättvattnet kan ledas ut i avloppsnätet. I allmänhet behöver man inte ordna med separat uppsamling av tvättvattnet. Saneringsstationer blir kontaminerade och aktivitet samlas t.ex. i slam- och pumpbrunnar. Därför måste tvättställena saneras med regelbundna mellanrum. Personer som regelbundet utför saneringsarbete måste skydda sig med tvättbara skyddsdräkter och andningsskydd. Skyddsdräkterna tvättas och byts regelbundet ut mot nya.

Vid saneringsstationerna ska man inrätta en uppsamlingsplats för kontaminerat förpackningsmaterial som avlägsnas från varorna.

Mätnings- och saneringsstationer inrättas också på lämpliga platser för spår- och båttrafik samt vid flygfält och rikets gränsövergångsställen.

5.2 Begränsningar i användning av mark- och vattenområden

Med begränsningar i användning av mark- och vattenområden avses begränsningar i rörlighet, verksamhet eller produktion på ett kontaminerat område. Sådana begränsningar kan gälla t.ex. vistelse eller olika fritidsaktiviteter.

Begränsningar i användningen av området kan ha varit nödvändiga redan i den tidiga fasen av situationen. Begränsningarna preciseras i takt med att bilden av nedfallssituationen klarnar. Det är möjligt att vissa begränsningar behövs i många månader eller år. När man beslutar om långvariga begränsningar accentueras förutom strålskyddsperspektiv även andra faktorer, som t.ex. samhälleliga, miljömässiga och ekonomiska faktorer.

Begränsningarna kan avvecklas eller lindras när man fått en klarare uppfattning om nedfallsområdet och dess strålningsnivåer och när man konstaterat att exponeringen från nedfallet har minskat. Exponeringen från ett nedfall minskas av.

  • sönderfall av kortlivade radioaktiva ämnen
  • naturlig rening av ytor; bl.a. regn och vind avlägsnar radioaktiva ämne från olika ytor
  • fixering av radioaktiva ämnen vid ytor eller migrering till djupare jordlager; då minskar också risken för att de radioaktiva ämnena sprids
  • sanering av områden och byggnader.

I första hand försöker man sanera människornas livsmiljö. Dessutom saneras övrig bebyggd miljö. Det kan behövas begränsningar för användningen av icke-sanerad bebyggd miljö och miljö i naturtillstånd. Man begränsar sådan användning av områdena som inte är absolut nödvändig, såsom t.ex. rekreation.

Begränsningar i användningen av markområden kan gälla även framtida användning av området för t.ex. bostads- och jordbruksproduktion. Begränsningar som gäller framtida bruk av ett område i återhämtningsfasen ingår inte i detta direktiv.

Vid begränsning i användning av ett område för rekreation måste man beakta både extern strålning och risken för kontaminering. Med risk för kontaminering avses här kontaminering av hud, hår och kläder med radioaktiva ämnen samt spridning av radioaktiva ämnen t.ex. inomhus eller till ett rent område. Under de första månaderna kan det finnas behov att begränsa vistelse på ett område p.g.a. risken för kontaminering, även om den externa strålningens dosrat inte skulle förutsätta det. Risken för kontaminering minskar relativt snabbt. Begränsningar i användningen av områden p.g.a. risk för kontaminering behövs sannolikt i högst ett år.

Begränsningar i rekreationsbruk är t.ex.:

  • begränsning av människors vistelse t.ex. i naturen, i parker och på rekreationsområden
  • begränsningar i användning av parker och andra offentliga utomhusområden, t.ex. lekplatser för barn
  • begränsningar i fiske, jakt och insamling av naturprodukter
  • begränsning i användningen av kontaminerade stränder, t.ex. badstränder.
Riktgivande åtgärdsnivå för att begränsa användning av anlagda rekreationsplatser (t.ex. parker, lekplatser):
— den externa strålningens dosrat är större än 1 mikroSv/h,
eller
— det totala nedfallet av starka gamma- och betastrålare är större än 100 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare är större än 1 000 Bq/m² och de finns eventuellt på ytorna i icke-fixerad form.

Begränsningar som gäller barns användning av lekplatser, vistelse i parker, offentliga evenemang (t.ex. utomhuskonserter, utomhusutställningar, idrottstävlingar såsom orientering) och användning av rekreationsområden (t.ex. nöjesparker, campingplatser, golfbanor, skidcentrum, vandringsleder) kan i de flesta nedfallssituationer lindras eller avvecklas efter några månader.

Riktgivande åtgärdsnivå för att begränsa bruk av områden i naturtillstånd (t.ex. skogar) för rekreation:
— den externa strålningens dosrat är större än 10 mikroSv/h,
eller
— det totala nedfallet av starka gamma- och betastrålare är större än 1 000 000 Bq/m²,
eller
— nedfallet av alfastrålare är större än 10 000 Bq/m² och de finns eventuellt på ytorna i icke-fixerad form.

Vid användning av naturprodukter från jakt och fiske, bär- och svampplockning och annan insamling följs samma gränser för aktivitetshalt som vid användning av andra livsmedel (se kapitel 6). Även om man p.g.a. förhöjda aktivitetshalter i naturprodukter skulle behöva begränsa svampplockning och fiske för en längre tid, kan begränsningar i vistelse på området avvecklas tidigare.

På vattenområden späds radioaktiva ämnen ut i stora mängder vatten. Även om man är tvungen att begränsa fiske, hindrar detta inte annat bruk för rekreation, t.ex. båtliv eller bad. Man kan emellertid behöva begränsa vistelse på stranden p.g.a. att marken vid stranden är kontaminerad.

När man rastar keldjur (t.ex. katter och hundar) ska man beakta att de bär med sig radioaktiva ämnen in i hemmet på pälsen och tassarna. Därför är det skäl att välja rastplatserna så att djuren kontamineras så lite som möjligt. Djuren ska om möjligt tvättas när de kommer in.

5.3 Näringsverksamhet på kontaminerat område

Kontaminering av livsmiljön kan påverka näringsverksamheten och motivera vissa särskilda åtgärder. Sådana åtgärder kan innefatta t.ex. nyinriktning eller i extrema fall begränsande av produktionen. Kontaminering av livsmiljön kan gälla.

  • produktion, t.ex. industri, skogsbruk, yrkesfiske, torvframställning och produktion av biobränsle
  • övrig näringsverksamhet, t.ex. centrallager på det kontaminerade området samt tjänster inom turism och fritidsverksamhet.

När man överväger att fortsätta näringsverksamheten måste man beakta exponeringen av arbetstagare, kontaminering av producerade varor eller råvaror och eventuell exponering av kunder. Exponering av arbetstagare behandlas i kapitel 4.5. Vid tjänster inom turism och fritidsverksamhet tillämpas kriterierna för bruk av land- och vattenområden för rekreation (kapitel 5.2).

Produkters acceptabilitet

Vilka produkter som kan godkännas för användning måste bedömas individuellt med beaktande av produkternas aktivitetshalt eller kontaminering och användningsändamål. Vid en nödsituation med strålrisk ska man för varje produkt överväga maximinivåer av aktivitetshalt eller kontaminering enligt produkternas användningsändamål. Om man inte kommer under gränserna i fråga kan man skaffa råvaror från ett rent område eller rikta in produktionen på andra renare produkter, eller rikta produkterna till andra användningsområden. Strålsäkerhetscentralen ger anvisningar om acceptabel användning av produkter från fall till fall. Vid livsmedelsproduktion används de gränser för slutprodukterna som anges i kapitel 6.

Myndigheterna i andra länder kan införa strängare krav på renhet för importvaror trots att exponeringen är mycket liten. I allmänhet är gränserna inte striktare än de internationella gränsvärdena i bilaga 4. Målet med dem är att exponeringen från produkterna inte överskrider storleksklassen 10 mikroSv per år.

Skogsbruk

I naturlig miljö kan man med lämpliga metoder minska spridningen av radioaktiva ämnen från ekosystemet till slutprodukterna. T.ex. kan man inom skogsbruket genom gödsling minska mängden radioaktiva ämnen som upptas av trädens rötter. Gödsling har en mångårig effekt. Lönsamheten och tidpunkten för åtgärden är beroende bl.a. av trädens tillväxtfas och av skogstypen.

Vid virkesanskaffning kan man planera fällandet av skog så att de mogna träden fälls innan de gradvis blir kontaminerade. Å andra sidan kan man försöka hitta en lämplig tidpunkt på lång sikt med beaktande av t.ex. gödsling och av de radioaktiva ämnenas sönderfall.

Användningen av råmaterialet kan t.ex. styras till papperstillverkning (inte mekanisk träförädling, såsom tillverkning av möbler och husbygge), då bara en del av de radioaktiva ämnena hamnar i slutprodukten.

6 Åtgärder som gäller livsmedel, dricksvatten och foder

I en nödsituation med strålrisk kan livsmedel och deras råvaror, hushållsvatten och foder bli kontaminerade. Kontaminering kan förekomma även i olika skeden av produktion och hantering, bl.a. vid åkerbruk samt i viss mån även i växthus, lager, produktionsanläggningar och butiker. I ett senare skede kan radioaktiva ämnen spridas genom näringskedjan till livsmedel. I en nedfallssituation blir ytvattnet kontaminerat, men grundvattnet förblir rent.

För att minska exponeringen behövs gränser för aktivitetshalten i livsmedel, dricksvatten och foder, som inte får användas om gränserna överskrids. På samma sätt kan man behöva begränsningar för livsmedels- och foderproduktion samt vattenförsörjning, om man bedömer att gränserna för aktivitetshalten i produkterna eller dricksvattnet överskrids. Det är ändå möjligt att vidta åtgärder som minskar mängderna radioaktiva ämnen i livsmedel, dricksvatten och foder (exempel i bilaga 5). Genom dessa åtgärder säkerställer man att produkterna och dricksvattnet förblir användbara och att produktionen kan fortsätta.

Man kan vara tvungen att minska exponeringen från livsmedel genom att införa striktare begränsningar än vad gränserna för aktivitetshalten i livsmedel förutsätter. Detta är nödvändigt om man inte lyckas minska den sammanlagda stråldosen genom andra exponeringsvägar till en acceptabel nivå, även om skyddsåtgärder, såsom sanering av omgivningen, för att minska exponeringen vidtagits. Vid val av åtgärder, förverkligande och tidpunkt beaktas även andra faktorer än minskning av exponeringen (se kapitel 3).

Man ska försäkra sig om mängden radioaktiva ämnen i livsmedel, dricksvatten och foder innan produkterna tillåts nå marknaden. Produkterna ska mätas med lämpliga metoder. Mängden radioaktiva ämnen i livsmedel, dricksvatten och foder kan också uppskattas utgående från områdets nedfallssituation och med beaktande av hur de radioaktiva ämnena sprids till livsmedel, dricksvatten och foder. Mätning och uppskattning kompletterar varandra, men tillförlitligheten av uppskattningar ska alltid säkerställas genom mätningar.

6.1 Gränser för aktivitetshalten i livsmedel, dricksvatten och foder

Olika åtgärder som gäller livsmedelsproduktion och vattenförsörjning beskrivs i bilaga 5.

6.1.1 Gränser för aktivitetshalten i livsmedel och dricksvatten inom EU-området

Ibruktagande av gränser för aktivitetshalt inom Europeiska Unionen (EU).

I en nedfallssituation kan man bli tvungen att överväga begränsningar i användning av livsmedel, bl.a. med tanke på tryggandet av livsmedelsförsörjningen, tillgången på icke-kontaminerade livsmedel samt sociala och ekonomiska faktorer som har att göra med livsmedelsproduktion. I Europeiska gemenskapernas regelverk har man förberett sig på detta så att EU-rådet på föredragning av kommissionen kan fatta ett särskilt beslut om att ta i bruk gränser för aktivitetshalt för livsmedel och dricksvatten i ett aktuellt läge.

När en kontaminering av miljön är sannolik eller har konstaterats, kan kommissionen fastställa att man ska ta i bruk på förhand fastställda gränser för halten av radioaktiva ämnen i livsmedel och dricksvatten. Medlemsländerna är skyldiga att följa dessa. Gränserna tillämpas vid handel mellan EU-länder, inklusive import till EU-området. Livsmedel som överskrider gränserna för aktivitetshalt får inte exporteras. I Finland tillämpas samma gränser även då kommissionen inte ännu hunnit bestämma att gränserna ska införas. Gränserna presenteras i tabell I.

Gränserna för aktivitetshalt kan vid behov ändras och deras giltighetstid justeras genom rådets beslut. Åtgärdsnivåerna kan sänkas när man anser att det är möjligt och rimligt att minska exponeringen från livsmedel i en situation som varar i flera år. En höjning av åtgärdsnivåerna kan komma i fråga i en utbredd krissituation som gäller livsmedelsförsörjning och beror på något annat än strålrisk, eller om det gäller ett enskilt livsmedel som inte används mycket.

Tabell I. Gränser för aktivitetshalt i livsmedel och dricksvatten *.

Radionuklider 1) Aktivitetshalt, Bq/kg
Barnmat Mjölkprodukter,
flytande livsmedel och dricksvatten
Övriga
livsmedel 2)
Strontiumisotoper sammanlagt 75 125 750
Jodisotoper sammanlagt 150 500 2 000
Plutonium- och transplutoniumisotoper sammanlagt 1 20 80
Övriga radionuklider 3), vars halveringstid är längre än 10 dygn, t.ex. cesium-134 och cesium-137 sammanlagt 400 1 000 1 250

* Rådets förordningar (Euratom) nr 3954/87 och (Euratom) nr 2218/89, rådets förordningar (EEG) nr 2219/89.

1) Åtgärdsnivåerna för de olika radionuklidgrupperna är inte beroende av varandra. Varje värde tillämpas för sig.

2) För vissa livsmedel som inte används mycket, t.ex. en del kryddor, är de halter som tas i bruk tio gånger högre än värdena för baslivsmedel i denna tabell.

3) Gäller inte kol-14, kalium-40 och tritium.

Gränser för aktivitetshalten i livsmedel och dricksvatten

Målet 2 är att den totala exponeringen från livsmedel under det första året efter olyckan är mindre än 1 milliSv. Om förhållandena är så svåra att 1 milliSv överskrids, måste man se till att exponeringen i alla fall även under det första året förblir mindre än 10 milliSv. De enskilda åtgärdsnivåerna i tabell I garanterar inte att den totala exponeringen från livsmedel förblir mindre än 1 milliSv. I bilaga 6 finns en tabell över finländarnas genomsnittliga konsumtion av livsmedel per år.

Begränsningar som gäller p.g.a. olyckan i Tjernobyl

På grund av olyckan i Tjernobyl är följande gränser för aktivitetshalt i kraft för livsmedel som importeras från länder utanför EU: den sammanlagda halten cesium-137 och cesium-134 i mjölkprodukter och barnmat 370 Bq/kg, och i övriga livsmedel 600 Bq/kg 3.

Enligt en rekommendation från kommissionen 4 får den sammanlagda halten cesium -137 och cesium-134 i saluförda naturprodukter, vilket inkluderar vilt, svamp, skogsbär och insjörovfisk, inte överskrida 600 Bq/kg vid handel inom EU.

Gränserna för aktivitetshalt som beror på olyckan i Tjernobyl tas ur bruk om gränserna i tabell I till följd av en ny nödsituation med strålrisk träder i kraft.

2 Målet i Codex Alimentarius (CODEX STAN 193-1995, Rev.3-2007).

3 Rådets förordning (EEG) nr 737/90 och dess ändringar i rådets förordningar (EG) nr 686/95, 616/2000 och 806/2003.

4 2003/274/Euratom.

6.1.2 Internationell handel med livsmedel med länder utanför EU

Inom internationell handel med livsmedel följs de rekommenderade gränserna för aktivitetshalt i Codex Amentarius (tabell II), om inte annat förutsätts av nationell eller för EU-länderna gemensam lagstiftning. Gränserna gäller både export och import. Vid export av livsmedel följs bestämmelserna i mottagarlandet.

Målet med gränserna i Codex Alimentarius är att exponeringen från livsmedel är mindre än 1 milliSv per år. Detta mål uppnås om andelen kontaminerade livsmedel som ligger nära gränserna för aktivitetshalten utgör 10 % och andelen rena eller nästan rena livsmedel 90 % av den totala konsumtionen under det första året. Gränserna i Codex Alimentarius sänks inte heller under senare år, eftersom mängden kontaminerade produkter i internationell handel antas minska, beroende på bl.a. marknadsmekanismen och på åtgärder för att sänka halterna i livsmedel. Sannolikt blir andelen kontaminerade produkter klart under en procent av den totala konsumtionen.

Olika länder kan överväga att ändra gränserna i Codex Alimentarius nationellt, om andelen kontaminerade livsmedel som ligger nära gränserna för aktivitetshalt utgör mer än 10 % av konsumtionen i landet i fråga. En sådan situation kan uppstå t.ex. p.g.a. ett mycket omfattande nedfall. Olika länder kan också överväga en lägre gräns om det gäller livsmedel som används mycket, såsom mjölk.

Tabell II. Codex Alimentarius - rekommenderade värden som följs vid livsmedelshandel med länder utanför EU.

Radionuklider Aktivitetshalt, Bq/kg
Barnmat Övriga livsmedel
Plutonium-238, plutonium-239, plutonium-240, amerikium-241 sammanlagt 1 10
Strontium-90, rutenium-106, jod-129, jod-131, uran-235 sammanlagt 100 100
Svavel-35, kobolt-60, strontium-89, rutenium-103, cesium-134, cesium-137, cerium-144, iridium-192 sammanlagt 1 000 1 000
TTritium, kol-14, teknetium-99 sammanlagt 1 000 10 000

Tabell III. Maximivärden för aktivitetshalten i foder (cesium-134 och cesium-137) 1).

Djurgrupp Aktivitetshalt i foder, Bq/kg 2) ja 3)
Svin 1250
Fjäderfä, lamm och kalvar 2500
Övriga 5000

1) Kommissionens förordning (Euratom) nr 770/90.

2) Syftet med dessa värden är att påverka näringskedjan så att maximivärdena för aktivitetshalt i livsmedel inte överskrids; värdena i tabellen kan ändå inte ensamma garantera detta i alla situationer, och de påverkar inte skyldigheten att kontrollera aktivitetshalterna i animaliska produkter som är avsedda som livsmedel. .

3) Dessa värden tillämpas på färdigt foder.

6.1.3 Gränser för aktivitetshalten i foder inom EU-området

Gränser för aktivitetshalten i foder som enligt kommissionens beslut ska följas inom EU-området framställs i tabell III. Gränserna för aktivitetshalt i foder garanterar inte att de livsmedel som produceras underskrider gränserna som gäller dem. Foder som ligger nära gränsvärdena kan endast användas som en del av utfodringen.

Gränserna tillämpas vid handel inom EU, inklusive import till EU-området, och medlemsländerna är skyldiga att följa dem. Foder som överskrider gränserna får inte heller exporteras. I Finland tillämpas samma gränser även då kommissionen inte ännu hunnit bestämma att gränserna ska införas.

6.2 Åtgärder och begränsningar som gäller livsmedelsproduktion, vidareförädling och vattenförsörjning

Målet med åtgärder som gäller livsmedelsproduktion, vidareförädling och vattenförsörjning är att mängderna radioaktiva ämnen i livsmedel och vatten för mänskligt bruk inte överskrider gränserna för aktivitetshalt som anges i kapitel 6.1.1. Varor, råvaror och foder som under den tidiga fasen varit väl skyddade, t.ex. förpackade, förblir rena.

Vid livsmedelsproduktion och vattenförsörjning kan man minska aktivitetshalten genom olika åtgärder. Vilka åtgärder som är lämpliga påverkas av nedfallets omfattning, intensitet och radioaktiva ämnen, tidpunkten för kontaminering, livsmedlen i fråga och produktionsvillkoren på området. Vid val av åtgärder, förverkligande och tidpunkt beaktas även andra faktorer än minskning av exponeringen (se kapitel 3).

Livsmedel och foder som överskrider gränserna för aktivitetshalt får inte nå marknaden. Produkter i vilka gränserna överskrids eller som inte annars godkänns för användning på grund av de radioaktiva ämnen de innehåller ska behandlas som avfall (se kapitel 7), om de inte kan användas till något annat.

Kontaminering av produktionsutrymmen kan kontaminera även slutprodukter eller råvaror. Därför behövs noggrann rengöring av produktionsutrymmena även på lindrigt kontaminerade nedfallsområden. I fortsättningen är råvarorna den viktigaste orsaken till kontaminering av slutprodukten vid livsmedelsproduktion och vidareförädling. Man kan skaffa råvaror från ett rent område eller t.ex. använda en annan, ren råvara som substitut. Inom vidareförädling är möjligheterna att minska mängderna radioaktiva ämnen i slutprodukterna begränsade, och det finns ingen garanti för att konsumenterna accepterar produkterna. I bilaga 5 framförs olika åtgärder som gäller primärproduktion, vidareförädling och vattenförsörjning.

6.3 Åtgärder gällande användning av naturprodukter och odling för eget bruk.

Strålsäkerhetscentralen och livsmedelssäkerhetsmyndigheterna ger hushållen anvisningar och rekommendationer som rör odling för eget bruk och användning av naturprodukter. Råden kan gälla möjligheterna att mäta livsmedel eller t.ex. användandet av sådana växt-, fisk-, vilt- och svamparter som innehåller betydligt mer radioaktiva ämnen än andra. När det gäller naturprodukter och odling för eget bruk försöker man hålla exponeringen från dessa livsmedel så liten som möjligt.

7 Avfall som innehåller radioaktiva ämnen.

7.1 Sortering och deponering av avfall.

Avfall som innehåller radioaktiva ämnen kan uppkomma i samband med sanering eller från produkter som ska kasseras. Detta kan inte nödvändigtvis hanteras som som normalt avfall, eftersom.

  • avfallsmängderna kan vara mycket stora, särskilt då det är fråga om saneringsåtgärder och begränsning av användningen av livsmedel
  • avfallet kan vara olämpligt för normal avfallshantering (t.ex. förstörande av mjölk) eller avvikande
  • det kan innehålla så mycket radioaktiva ämnen att förstörande genom normal avfallshantering inte är den bästa lösningen ur strålskyddssynpunkt.

Avfall som innehåller radioaktiva ämnen ska sorteras enligt de radioaktiva ämnenas mängd och typen av avfall. Olika typer av avfall med olika aktivitetshalt ska hållas separerade från varandra så att man lättare kan hitta olika lösningar för återvinning och slutförvaring. När det gäller t.ex. kontaminerade varor, konstruktioner, utrustning, material eller stoff, separerar man i mån av möjlighet kontaminerade delar av varorna från icke-kontaminerade. Det är bättre att det uppkommer en mindre mängd relativt aktivt material än en stor mängd lågaktivt material.

Saneringsåtgärderna ska genomföras planerat så att man som grund har information om nedfallets storlek och omfattning. Mängden och typen av avfall som uppkommer vid sanering ska bedömas innan man vidtar åtgärder.

Avfallstyper som innehåller radioaktiva ämnen är bl.a.

  • fasta material, t.ex. insamlat gatu- och städdamm samt förbränningsaska, rivningsavfall, jord, varor, utrustning
  • vätskor, t.ex. rengöringsvatten
  • slam från avloppsvatten och vattenreningsverk
  • snö, t.ex. ytsnö från gårdar
  • biomassa, t.ex. växter, foder, torv
  • kasserade livsmedel.

Om avfallsmängden är stor ska avfallet behandlas så att mängden minskar eller omvandlas till en form som bättre lämpar sig för deponering. Möjliga behandlingsmetoder är bl.a.

  • kompostering av biomassa, rötning eller förbränning i lämpliga anläggningar
  • filtrering av vätskor eller annan rengöring
  • överföring av flytande ämnen I fast form
  • kemisk behandling.

Vid kompostering koncentreras de radioaktiva ämnena så effektivt att slutprodukten inte får användas för odling av livsmedel.

Deponering av avfall som innehåller radioaktiva ämnen baseras på någon av följande grundprinciper:

Avklingande

Om avfallet bara innehåller kortlivade radioaktiva ämnen är tillfällig lagring ofta den bästa lösningen.

Isolering

Avfallet avlägsnas från livsmiljön. I allmänhet deponeras avfallet på en avstjälpningsplats eller t.ex. i en separat deponi som täcks över. En del avfall kan användas för landskapsarkitektur. Sådant avfall som måste placeras på en särskild plats för slutförvaring av radioaktivt avfall uppkommer bara i mycket speciella fall, som t.ex. vid en olycka med en strålkälla.

Tabell IV. Avfallsklassernas aktivitetshalter. Gäller stora massor på över 100 m³, på mindre mängder kan man tillämpa strängare gränser.

Avfallsklass Aktivitetshalt (Bq/kg)
Alfastrålare Starka gamma- och betastrålare Svaga gamma- och betastrålare
I över 100 000 över 1 000 000 över 10 000 000
II 1 000 – 100 000 10 000 – 1 000 000 100 000 – 10 000 000
III 100 – 1 000 1 000 – 10 000 10 000 – 100 000
IV under 100 under 1000 under 10 000
Utspädning

I allmänhet anses inte utspädning vara acceptabelt, men det kan i vissa fall vara den bästa lösningen med tanke på helheten. Det kan t.ex. vara motiverat att placera en stor mängd lindrigt förorenad snö i havet. Då späds de radioaktiva ämnena ut i en så stor volym att det inte har någon betydelse för strålsäkerheten. Om snön å andra sidan placeras på en avstjälpningsplats för snö på fast mark, kan de radioaktiva ämnena när snön smälter koncentreras till betydande halter på bottnen av avstjälpningsplatsen eller spridas till omgivningen med smältvattnet.

7.2 Klassificering av avfall som innehåller radioaktiva ämnen.

Genom saneringsåtgärder i en nödsituation med strålrisk uppkommer olika typer av avfall som innehåller radioaktiva ämnen. Det kan vara nödvändigt att behandla avfallet för att minska dess mängd. Utgående från radioaktiviteten kan avfall grovt indelas i fyra klasser (tabell IV):

  • Klass I: avfall som måste isoleras från livsmiljön
  • Klass II: avfall vars användning måste regleras för att begränsa strålningsexponeringen
  • Klass III: avfall vid vars användning eventuell exponering måste beaktas
  • Klass IV: avfall vars användning inte behöver regleras för att begränsa exponeringen, men som p.g.a. lindrig kontaminering inte längre duger för avsedd användning.

7.3 Hantering och eventuell återvinning av avfall.

Klass I. Avfall som måste isoleras från livsmiljön

Avfall av klass I innehåller så stora mängder radioaktiva ämnen att det enligt principerna för strålskydd måste isoleras från människornas livsmiljö. Därmed räknas det som radioaktivt avfall enligt strålskyddslagen.

Sådant avfall kan inte återvinnas eller behandlas med normala metoder för avfallshantering så att strålningseffekterna skulle hållas på en acceptabelt låg nivå. Avfallet måste antingen mellanlagras tills vidare (särskilt om det gäller kortlivade radionuklider) eller permanent isoleras från livsmiljön (särskilt om det gäller långlivade radionuklider).

Strålningsexponeringen för arbetstagare som deltar i hanteringen av avfall kan vara stor, och arbetstagarnas exponering måste därför absolut beaktas vid planering och genomförande av arbetena. Om det gäller en stark gammastrålare, som cesium-137, kan dosen för en arbetstagare som kontinuerligt hanterar avfallet vara mer än 10 milliSv per månad.

I en vitt utbredd nedfallssituation förekommer i allmänhet inte avfall som hör till klass I. Sådant kan emellertid uppkomma när avfall som innehåller mindre mängder radioaktiva ämnen behandlas så att de radioaktiva ämnena koncentreras till en mindre volym eller massa (i vissa fall t.ex. aska som uppkommer vid förbränning, komposterad biomassa). När ett radioaktivt moln passerar kan betydande mängder radioaktiva ämnen också samlas i de luftfilter som varit i bruk. Material som uppkommer vid gaturenhållning med borstmaskin kan till sin aktivitet höra till den här klassen. Om regnvatten från hus leds direkt ner i markytan, kan marken innehålla stora mängder radioaktiva ämnen på det ställe där vattnet absorberas. Vid en olycka med en strålkälla kan sådant avfall finnas direkt på olycksplatsen. I allmänhet är mängderna avfall på enskilda platser små, högst några kubikmeter.

Klass II. Avfall vars användning måste regleras för att begränsa strålningsexponeringen.

Det kan vara svårt att hitta ett sådant sätt att återvinna avfallet där avfallets strålningseffekter skulle hållas på en acceptabelt låg nivå. Därför måste avfallet antingen mellanlagras tills vidare (särskilt om det gäller kortlivade radionuklider) eller permanent isoleras genom en lämplig åtgärd (särskilt om det gäller långlivade radionuklider). Det kan ändå finnas betydligt fler möjliga åtgärder än för avfall av klass I.

Strålningsexponeringen för arbetstagare som deltar i hanteringen av avfall kan vara betydande, och arbetstagarnas exponering måste därför följas med och vid behov beaktas vid planering och utförande av arbetet. Om det gäller en stark gammastrålare, som cesium-137, kan dosen för en arbetstagare som kontinuerligt hanterar avfallet vara 1-10 milliSv per månad.

Avfall som hör till klass II kan vara t.ex. avlägsnad ytjord och snö, dammsugarpåsar och annan städutrustning, aska från förbränning av torv och annat biobränsle. Avfallsmängderna kan vara stora, t.o.m. tusentals kubikmeter.

Klass III. Avfall vid vars användning eventuell strålningsexponering måste beaktas

Lösningar för återanvändning, behandling och deponering av avfallet baseras i första hand på normalt bruk, men vid val mellan olika lösningar ska strålsäkerhetsaspekter beaktas. Vid deponering av avfall ska man eftersträva lösningar där behovet att behandla och mellanlagra stora massor är så litet som möjligt.

Avfall av klass III kan användas när man bygger vägar, gator och motsvarande samt för landskapsarkitektur, när det annars lämpar sig för sådan användning. Då måste man se till att det kommer ett tillräckligt tjockt lager rent material ovanpå avfallet. Om det t.ex. gäller ett vägbygge räcker det i allmänhet med ett lager stenmaterial på 10 - 20 cm. Avfallet får ändå inte placeras i omedelbar närhet av bostadshus.

Vid val av plats måste man beakta eventuellt framtida bruk av området. Om man ska använda platsen för primärproduktion av livsmedel, behövs ett så tjockt lager ren jord att avfallslagret inte nås vid bearbetning av jorden eller av odlingsväxternas rötter.

Strålningsexponeringen för arbetstagare som deltar i hanteringen är liten. Det är inte sannolikt att dosen för arbetstagare som kontinuerligt hanterar sådant avfall överskrider 1 milliSv per år.

Avfall som hör till klass III är t.ex. livsmedel och foder som överskrider gränserna för aktivitetshalt samt ytjord och vegetation som avlägsnats vid sanering av livsmiljön, kontaminerade varor, material och konstruktioner som man inte genom rengöring får tillräckligt rena. Avfallsmängderna kan vara mycket stora, t.o.m. hundratals tusen kubikmeter.

Vid hantering av avfall måste man beakta möjligheten att de radioaktiva ämnena koncentreras. Aktivitetshalten i avfall som uppkommer till följd av kompostering eller annan motsvarande behandling kan bli så stor att avfallet hör till klass II.

Klass IV. Avfall vars användning inte behöver regleras för att begränsa strålningsexponeringen, men som p.g.a. lindrig kontaminering inte längre duger för avsedd användning.

Det finns inget strålskyddsmässigt hinder för att göra sig av med avfallet på vanligt sätt. Arbetstagarna utsätts inte för exponering. Avfallsmängderna kan vara mycket stora.

Avfall som hör till klass IV är livsmedel och råvaror som ligger under de angivna gränserna för aktivitetshalter i livsmedel samt andra varor och produkter, som ligger under gränserna för aktivitetshalt men inte duger för användning p.g.a. att de innehåller radioaktiva ämnen.

BILAGA 1 Mätning av människor

Radioaktiva ämnen i kroppen
  • * Strålningsnivån på mätplatsen mäts innan mätningarna inleds.
  • * Mätningen utförs med en mätare som anger dosrat på följande sätt:

– * Mätaren skyddas t.ex. med en plastpåse för att förhindra att mätaren blir kontaminerad.
– * Mätarens känsligaste skala används, om skalan kan väljas.
– * Mätaren hålls så nära personen som möjligt, men man ser till att den inte vidrör kläder eller hud. Mätaren flyttas långsamt på mindre än fem centimeters avstånd runt kroppen på det sätt som bilderna visar.
– * Om man vid mätningen märker att dosraten som råder på mätningsstället överskrids, tar man av det översta klädlagret och gör en ny mätning. På det sättet får man reda på om det är kläderna eller huden som är kontaminerad.

Mätning av sköldkörteln
  • För att mäta radioaktiv jod i sköldkörteln hålls mätaren på ett par centimeters avstånd från sköldkörteln i ca 30 - 60 sekunder.
  • Om mätresultatet överskrider den strålningsnivå som råder i bakgrunden så hänvisas personen till noggrannare mätningar.

1 )

Mål Saneringsåtgärd och potentiell effekt i procent Anmärkningar
Byggnaders fasader Rivning (100 %) Inte brådskande; vanligtvis möjligt i liten skala; stora mängder fast avfall av olika typer
Rivning och byte av tak (100 %) Vanligtvis möjligt i liten skala; effektivast kort efter torrt nedfall; fast byggnadsavfall
Vattentvätt genom spolning: tak och väggar (25 %) Effektivast när det utförs inom en vecka innan det fallit regn; mycket vattenavfall; kontaminering kan spridas genom stänk
Borstning av tak med vatten (50 – 75 %) Inte beroende av tid; avfall i form av vattenslam (uppsamling; styrning till överenskommen plats)
Högtryckstvätt: tak och väggar, kallt eller varmt vatten (35 – 80 %) Effektivast kort efter nedfall innan det fallit regn; tvätt med hett vatten lämpar sig för tak; mycket avfall i form av slammigt vatten (uppsamling; styrning till överenskommen plats); kontaminering kan spridas genom stänk
Obs. Lämpar sig inte för alla material.
Snöröjning från tak (100 %) Avfall i form av snö
Övriga: sandblästring, behandling av väggar med ammoniumnitrat, mekanisk slipning (träväggar), ytmaterial som kan skalas av
(40 – 90 %)
Vanligtvis möjligt i liten skala; både fast och flytande slamavfall
Byggnaders inomhus-utrymment Dammsugning (90 %, beror på partikelstorlek) Effektivast genast efter kontaminering (upprepas om det kommer mer kontaminering utifrån); lämpar sig för stor skala; enkelt (egen aktivitet); avfall i form av fasta dammpåsar, damm
Tvätt ((35 – 50 %) Effektivast när det utförs genast; lämpar sig för fasta ytor i stor skala (egen aktivitet); avfall i form av vatten (uppsamling; styrning till överenskommen plats)
Rengöring av ventilationsapparater / -rör, byte av filter (80 - 100 %) Effektivast genast efter kontaminering; avfall i form av fasta filter, damm och vatten
Övriga: schamponering, ångtvätt, skurning med borste, avlägsnande av målarfärg/tapeter, avlägsnande av möbler, kemiska rengöringsmetoder (10 - 90 %) Vanligtvis möjligt i liten skala; lämpar sig bäst för industriutrymmen; både fast och flytande slamavfall
Vägar och belagda områden Vattentvätt genom spolning (50 – 75 %) Effektivast inom en vecka efter torrt nedfall innan det fallit regn; avfall i form av slammigt vatten
Sugning med vatten (50 – 65 %) Effektivast inom en vecka efter torrt nedfall innan det fallit regn; avfall i form av slamvatten
Högtryckstvätt (65 – 85 %) Effektivast kort efter nedfall innan det fallit regn; kan även göras senare; avfall i form av vatten
Avlägsnande/byte av ytmaterial (80 – 90 %) TEffektivast kort efter nedfall; kan även göras senare; svårt att göra i stor skala; avfall i form av asfalt e.d.
Snöröjning (90 %) Effektivast när det utförs snabbt; avfall i form av snö (uppsamling eller styrning till överenskommen plats)
Jord- och grönområden, gårdar, trädgårdsland Gräsklippning (50 – 90 %) Effektivt inom en vecka efter torrt nedfall innan det fallit regn; enkelt att utföra (egen aktivitet); biologiskt avfall (uppsamling)
Avlägsnande av växter och små buskar
(50 – 90 %)
Effektivt inom en vecka efter torrt nedfall innan det fallit regn; stor mängd biologiskt avfall (uppsamling)
Avlägsnande av gräsmatta (med rötter)
(65 – 90 %)
Effektivast ganska snart efter nedfall; rekommenderas emellertid först efter det första regnet, då "tvättvattnet" från andra ytor (byggnader, vägar) sköljts ner i det här skiktet; stor mängd biologiskt avfall (uppsamling)
Avlägsnande av det översta jordlagret med gräsmatta (90 – 95 %) Effektivt ännu i flera år efter ett nedfall; rekommenderas först efter det första regnet, då "tvättvattnet" från andra ytor (byggnader, vägar) sköljts ner i det här skiktet; arbetsdrygt; stora mängder avfall i form av en blandning av jord och biologiskt avfall (uppsamling)
Snöröjning (90 – 100 %) Effektivast kort efter nedfall; enkelt att utföra (egen aktivitet); avfall i form av snö (uppsamling)
Träd och buskar Uppsamling av löv (för lövträd 90 – 100 %) Lämpar sig för lövträd; måste göras genast efter att löven fallit (före regn eller förmultning); enkelt att utföra (egen aktivitet); biologiskt avfall (uppsamling)
Gallring/avlägsnande (90 – 100 %) Effektivast inom en månad efter nedfall (och innan löven fallit); biologiskt avfall (uppsamling)
Avlägsnande av snö från träd ( 50 – 90 %) Effektivast kort efter nedfall; kan kombineras med övrig snöröjning; avfall i form av snö (uppsamling)

1 EURANOS Handbook for inhabited areas.

BILAGA 3 Exempel på åtgärder i livsmiljön

Fixering av radioaktiva ämnen kan vara tillfällig eller permanent. Vid fixering kan den behandlade ytan senare avlägsnas tillsammans med fixeringsämnet. Fixering av radioaktiva ämnen vid ytor kan komma i fråga även när halveringstiden för en nuklid som avger alfa- eller betastrålning är relativt kort, eller när kontamineringen utgörs av enbart vissa alfa- och betanuklider (t.ex. Pu-239) och andra saneringsmetoder är svåra att genomföra.

Möjliga fixeringsmetoder är t.ex.:

  • målning av byggnaders fasader: avlägsnar inandningsdosen från resuspension 1, skyddar mot alfastrålning och minskar betastrålning;
    – effektivitet: minskning av dosraten från strontium-90 med 45 %; kan även användas på inre ytor av byggnader
  • spridning av sand på vägar och asfalterade områden: avlägsnar inandningsdosen från resuspension, skyddar mot alfastrålning och minskar betastrålning;
    – effektivitet: ett tunt lager (2 mm) minskar dosraten från strontium-90 med 90 %
  • beläggande av vägar och asfalterade områden med bitumen: avlägsnar inandningsdosen från resuspension och minskar betastrålningen;
    – effektivitet: ett tunt lager (1 mm) minskar dosraten från strontium-90 med 70 %
  • behandling av dammande vägar och områden med ämnen som hindrar dammande; minskar inandningsdosen från resuspension
  • tillfällig täckning av vägar och asfalterade områden med vatten: minskar inandningsdosen från resuspension; mycket kortvarig, tillfällig åtgärd.

Man kan täcka kontaminerade ytor bl.a. genom att

  • asfaltera ytorna
  • täcka med ren jord
  • plöja gårdar och gräsmattor.

1 Med resuspension avses att radioaktiva ämnen som landat på ytor kommer ut i luften på nytt.

BILAGA 4 Internationella gränsvärden för handel med varor och produkter

Internationella gränsvärden som används vid handel med produkter och varor (andra än livsmedel), under vilka det inte finns skäl att begränsa internationell handel med varorna på grund av strålning. (Källa: IAEA Safety Guide No. RS-G-1.7 Application of the Concepts of Exclusion, Exemption and Clearance).

Radionuklid 1) Aktivitetshalt
(Bq/g)
I-129 0,01
Na-22, Sc-46, Mn-54, Co-56, Co-60, Zn-65, Nb-94, Ru-106, Ag-110m, Sb-125, Cs-134, Cs-137, Eu-152, Eu-154, Ta-182, Bi-207, Th-229, U-232, Pu-238, Pu-239, Pu-240, Pu-242, Pu-244, Am-241, Am-242m, Am-243, Cm-245, Cm-246, Cm-247 0,1
C-14, Cl-36, Sc-48, V-48, Mn-52, Fe-59, Co-57, Co-58, Se-75, Br-82, Sr-85, Sr-90, Zr-95, Nb-95, Tc-96, tc-99 -99, Ru-103, Ag-105, Cd-109, Sn-113, Sb-124, Te-123m, Te-132, Cs-136, Ba-140, La-140, Ce-139, Eu-155, Tb-160, Hf-181, Os-185, Ir-190, Ir-192, Tl-204, Bi-206, U-233, Np-237, Pu-236, Cm-243, Cm-244 1
Be-7, Ca-47, Mo-93, Mo-99, Tc-97, Ru-97, Cd-115, In-111, In-114m, Sn-125, Sb-122, Te-127m, Te-129m, Te-131m, I-126, I-131, Cs-129, Cs-132, Ba-131, Ce-143, Ce-144, Gd-153, W-181, W-187, Pt-191, Au-198, Hg-203, Tl-200, Tl-202, Pb-203, Ra-225, Pa-230, Pa-233, U-230, U-236, Cm-242 10
H-3, S-35, K-42, Ca-45, Sc-47, Cr-51, Mn-53, Ni-59, Ni-63, Rb-86, Y-91, Tc-97m, Rh-105, Pd-109, Ag-111, Cd-115m, I-123, I-125, Cs-135, Ce-141, Nd-147, Sm-153, Dy-166, Ho-166, Tm-170, Yb-175, Lu-177, Os-191, Os-193, Au-199, Hg-197, Hg-197m, Tl-201, Ra-227, U-231, U-237, Np-239, Pu-237 100
P-32, P-33, Fe-55, As-73, As-77, Sr-89, Y-90, Pd-103, Te-125m, Te-127, Cs-131, Pr-143, Pm-147, Pm-149, Sm-151, Er-169, Tm-171, W-185, Re-186,Pt-193m, At-211, Th-226 1 000
Ge-71 10 000

1) I tabellen finns radionuklider vars halveringstid är längre än ett dygn. De vanligaste radionukliderna är fetstilta.

BILAGA 5 Exempel på åtgärder för primärproduktion, vattenförsörjning och vidareförädling

Åtgärder som gäller primärproduktion.

Vid livsmedelsproduktion kan man minska aktivitetshalten i maten genom olika åtgärder. Vilka åtgärder som är lämpliga påverkas av strålningssituationens omfattning, intensitet och radionuklider, tidpunkten för kontaminering, livsmedlen i fråga och produktionsvillkoren på området. Sådana livsmedelsprodukter som inte duger till människoföda kan i vissa fall användas till foder för djur som inte hålls för livsmedelsproduktion.

Livsmedel med animaliskt ursprung

Exempel på åtgärder som kan minska kontamineringen av livsmedel:

  • Ren utfodring. Man använder rent foder vid utfodringen av djur. Man kan vara tvungen att skaffa foder utanför området eller ändra sammansättningen av fodret.
  • Rent dricksvatten. Kontaminerat regn- eller ytvatten får inte användas som dricksvatten för djur.
  • Tillsatsämnen vid utfodring. I djurens foder tillsätts ämnen som förhindrar att radioaktiva ämnen upptas av djuren. AFCF (ammoniumjärn(III)hexacyanoferrat(II), även känt som preussiskt blått) minskar absorptionen av radioaktivt cesium. Lermineraler kan också användas för att minska övergången av radioaktivt cesium från fodret till djurens ämnesomsättning. Tillsättning av kalcium minskar upptagningen av radioaktivt strontium ur näringen. Renar kan också ges saltsten för att minska mängden cesium i renkött.
  • Åtgärder i samband med slakt av djur. Slakttiden för djur kan ändras så att slakten utförs innan kontaminerat foder nämnvärt hunnit kontaminera köttet. Ett annat alternativ är att slakttiden planeras så att man före slakten tillräckligt länge ger djuren rent foder och på det sättet säkrar att köttet kan användas.

I vissa fall skulle det vara nyttigt att mäta de radioaktiva ämnena i levande boskap direkt på djuren, för att på förhand kunna säkerställa att köttprodukterna kan användas. Mätningar kan också användas för att planera utfodringen.

Mjölkproduktionen kan också minskas t.ex. genom att ändra djurens utfodring. Om det på lång sikt inte går att producera rena livsmedel på ett kontaminerat område, kan man vara tvungen att helt eller delvis avveckla produktionen av mjölk och kött.

Växtproduktion

Exempel på åtgärder som kan minska kontamineringen av nyttoväxter:

  • * Rent vatten för bevattning. Kontaminerat regn- eller ytvatten får inte användas för bevattning av 0trädgårdsodlingar.
  • * Avlägsnande av vegetation. Man försöker säkra jordens renhet genom att avlägsna radioaktiva ämnen från åkrar och trädgårdsodlingar tillsammans med vegetationen. Åtgärden är effektiv genast när nedfallet kommit och särskilt före det första regnet. Mindre förorenad vegetation kan efter övervägande lämnas på åkern.
  • * Avskalning av markens ytlager (tunt lager) Möjligt i måttlig skala, t.ex. för trädgårdsodling.
  • * Plöjning. Vid plöjning av jorden förflyttar sig radioaktiva ämnen från markytan djupare ner och blandas upp med ett stort jordlager. På det sättet förflyttas de radioaktiva ämnena beroende på plöjningslagrets djup åtminstone delvis bort från området för växternas rötter. Deras koncentration i jorden späds ut när de blandas med ett större jordlager. Vid bearbetning av jorden fastnar vissa radioaktiva ämnen, t.ex. cesium, i lera så att de inte är åtkomliga för växterna. Åtgärden är möjlig på stora områden som en del av det normala jordbruket och kan effektiveras genom upprepning.
  • Gödsling och jordförbättring. Förbättrar växternas tillgång till normala näringsämnen, vilket minskar upptagningen av radioaktiva ämnen som kemiskt beter sig lika. Åtgärden är effektiv bara om den ursprungliga näringssituationen är dålig.
  • Val av växter för odling. Man väljer att odla sådana växter vid vars beredning radioaktiva ämnen inte alls eller bara i små mängder övergår från råvaran till slutprodukten. Sådana produkter är t.ex. alkohol och socker. Man kan också välja att odla sådana växter som inte används som livsmedel utan för t.ex. energiproduktion.
  • Snöröjning. Åtgärden är effektivast om den vidtas snabbt efter att nedfallet kommit. Lämplig t.ex. för trädgårdsodlingar; kan inte förverkligas på stora åkerområden.

Om man inte får tillräckligt rena livsmedel från produktionsområdet kan man övergå från livsmedelsproduktion t.ex. till skogsbruk eller använda området för andra ändamål.

Åtgärder för vattenförsörjning

I en nödsituation med strålrisk strävar man till att skaffa rent vatten. På sommaren blir ytvattnet kontaminerat i en nedfallssituation. På vintern, om vattenområdet är fruset, förblir ytvattnet rent tills smältvatten kommer till vattenområdet. Grundvattnet förblir rent.

Om hushållsvattnet inte är tillräckligt rent måste särskild utdelning av rent vatten till människor ordnas t.ex. med tankbilar.

Möjliga åtgärder vid vattenförsörjning är t.ex.

  • Byte av vattentäkt. Man övergår i mån av möjlighet till grundvattentäkter eller till en vattentäkt på ett rent område
  • Byte av vattentagspunkt i vattendrag. Vattentäkten kan flyttas ovanför stället där vattendraget kontaminerats. Man tar rent vatten från ett djupare ställe tills de radioaktiva ämnena blandats upp i hela vattenmassan.
  • Effektiverad vattenrening i vattenverk.
Åtgärder i samband med vidareförädling

Inom vidareförädling är möjligheterna att minska mängderna radioaktiva ämnen i slutprodukterna begränsade. Av vissa råvaror kan man tillverka sådana livsmedel vid vars tillverkning inga eller bara små mängder radioaktiva ämnen hamnar i det färdiga livsmedlet.

  • * Av mjölk kan man tillverka livsmedel som håller länge, t.ex. ost, så att kortlivade radioaktiva ämnen som t.ex. jod försvinner helt.
  • * I vissa tillverkningsprocesser, såsom sockerproduktion, hamnar bara små mängder radioaktiva ämnen i slutprodukten utan särskilda åtgärder.

Man kan också avlägsna en del radioaktiva ämnen vid tillredning och hantering av mat.

  • Kontaminering som finns på ytan kan avlägsnas genom noggrann tvätt och skalning.
  • Man kan avlägsna radioaktiva ämnen ur svamp genom kokning eller blötläggning.
  • Man kan salta kött genom blötläggning i saltlösning så att t.ex. cesium försvinner i saltlösningen.

1 )

Barn, 1 – 2 år, kg/år Vuxna, 25 – 64 år, kg/år
Vete 31 2) 24
Råg 21
Havre, korn 3,5
Potatis 27 31
Bladgrönsaker 26 3) 5,2
Rotfrukter 12
Fruktgrönsaker 23
Frukt 85 4) 73
Bär 8,5
Mjölk 5) 188 153
Smör 4 6)
Ostar 13
Nötkött 23 7) 7,8 8)
Svinkött 108
Får, vilt, inälvor 4,1
Kött av fjäderfä 10
Ägg 6

1) Variationen i konsumtion bland olika individer är mycket stor. Konsumtionsvanor förändras med tiden.
2) Inkluderar alla spannmålsprodukter.
3) Inkluderar alla grönsaker
4) Inkluderar bär och frukter
5) Inkluderar mjölk och mjölkprodukter
6) Inkluderar alla mjölkfetter
7) Inkluderar allt kött och alla köttprodukter
8) Inkluderar inte korv och kallskuret

Huvudsakliga källor:

Paturi M, Tapanainen H, Reinivuo H, Pietinen P, red. Undersökningen Finravinto 2007. The National FINDIET 2007 Study. Folkhälsoinstitutets publikationer B23/2008. Folkhälsoinstitutet, Enheten för nutrition. Helsingfors 2008.

Räsänen, L and Ylönen, K. (1992). Food consumption and nutrient intake of one- to two-year-old Finnish children. Acta Pædiatr 81: 7–11.